Krig

Spotify är grymt på många sätt. Enkelt, snabbt och ganska brett. Men den smått fantastiska musiktjänsten har sina baksidor.

En vanlig situation hemma hos oss: jag har precis skapat en skön låtlista inför maten eller till städningen. Jag har ansträngt mig för att blanda nya outforskade artister med några gamla indiehits och Motown-spår.

Tyvärr dröjer det inte länge innan Elliot snappar upp att datorn är på och då är det hans lista som gäller. Här blandas radioplågor med EMD och Crazy Frog med Abba, Michael Jackson och Bowie. Men han kan inte lämna datorn obevakad länge, för då är pappa Popnörd framme med sitt oändliga sug efter de perfekta låtarna följda av varandra. Och så är kriget igång tills vår skitdator säger ifrån, blir överhettad och säger godnatt.

Jag ser fram emot alla battles vi kommer att ha genom åren. Jag ska snart börja med fulknep som att smyga in mina låtar i hans listor, eller kanske bara byta namn på listorna. Och Delete-knappen kan jag ju alltid "råka" komma åt när jag har markören på hans lista. Mooohahahahha (elakt skratt).

Idag blev det lite Donna Summer till middagen när jag fick bestämma. Och Barry Manilow kunde sina melodier, eller vad säger man om refrängen 1:42 in i låten:



Jämför gärna med Take That´s cover på samma låt, Robbie var väl för söt med sin pottfrilla när det begav sig?