Tre för en hundring

Jag fyndade tre skivor idag (ja, det finns fortfarande folk som köper skivor), för 100 kr. Jay-Z:s "The Dynasty", få se om den är lika bra som "The Blueprint". Ed Harcourts samling, som jag inte kunde låta bli att köpa trots att jag har de flesta låtarna. Jag gav den till Elliot, försöker smyga in lite kvalitetsmusik vid sidan av EMD....



Och Verve-sångaren Richard Ashcrofts debut som innehåller en av världens vackraste låtar ever, "Song for the lovers". Här en akustisk version:

Sjukt men älskvärt

Ett klipp från en festivalkonsert med Arcade Fire för några år sedan. Här kan vi prata inlevelse!

De sprnger runt och byter instrument, slår sig själva, slår varandra, slår på hjälmar?? Och under tiden lyckas de med tunga gitarrer, dragspel och harmoniska fioler skapa ett musikaliskt mästerverk. Imponerande.

Musik ska kännas och det gör det här. Antar att man hatar eller älskar det...

So 90´s

När jag tittar på denna blir jag 14 år igen, kär i nya tjejer varje vecka. Tyvärr var nya tjejer inte kära i mig varje vecka...

Alla som kände mig då vet att jag inte var någon kioskvältare bland tjejerna direkt. Den där söta och snälla killen, inte nörd men absolut inte cool heller. Men ändå kompis med de flesta snygga tjejer i skolan av någon anledning. Så nära var de, men ändå så långt borta.

Ja ja, det gick ju bra ändå. Jag fick ju ändå den vackraste och bästa tjejen till slut, även om det tog lite tid...

Så till alla er "sötkillar" där ute, don´t give up!

Om musikvideon: Så bortglömd. Så bra. Tokrolig och väldigt tidstypisk. Och Tammy Wynette är ju för skön.

Schlager

Mycket schlager för tillfället, trots att den största yran är över. Låtarna dominerar de kommersiella radiostationerna och det är väl som det ska vara.

Jag har ingen svår musiksmak, jag gillar oftast bra och enkla melodier. Men det är verkligen inte många schlagerlåtar som gör avtryck. "Snälla snälla" var nog årets undantag, som om Janis Joplin och Otis Redding hade fått sätta tänderna i "Unchained melody".

Det här trodde jag aldrig att jag skulle säga/skriva, men visst var det bättre förr? 1968 års bidrag står sig i alla fall som den bästa schlagern genom tiderna:

Oslagbart

Att bekänna otrohet på en blogg kanske inte är det smidigaste, men det tänker jag i alla fall göra nu. Jag har varit otrogen ganska länge och älskarinnan heter Frida Hyvönen. Nu har jag ju inte träffat Frida "in person" men det är ju förstås hennes grymma musik som jag älskar så mycket att det nästan kan klassas som otrohet.

Förra årets bästa skiva var utan tvekan hennes "Silence is wild", kanske 2000-talets bästa i mitt tycke. Och för en dryg månad sedan var jag på hennes oförglömliga konsert på Dramaten. Jag satt med gåshud under hela konserten, så jävla fantastiskt var det! Och den värmande känslan från den kalla kvällen i mars sitter kvar ännu.

Ni som har hört henne vet vad jag snackar om. För er som har missat henne, varsågoda:

The Greatest

Ja, den har några år på nacken men är fortfarande "the greatest" för mig. En sådan låt som ger mig energi gång på gång, trots att den egentligen inte är särskilt upplyftande.

Det bränns!

Ytterligare en cover som helt klart matchar originalet (med Nancy Sinatra och Lee Hazelwood) är Ville Valo och Natalia Avelons "Summer wine".

Och videon är het....

Vårkänslor - lyssna och gråt!

Att göra en lyckad cover är inte det lättaste. Ett fantastiskt exempel på hur bra det kan bli är Montt Mardiés svenska version av Beyoncés "Halo".

Och klippet med tonåringarna som är så kära att det gör ont är riktigt passande.