Jo, jag har börjat skriva på boken (typ ett halvt kapitel). Och jo, den skulle nog bli ganska bra (en sorts alldaglig Nick Hornby-roman med inslag av lite David Lynch-mystik). Men nej, den hundraprocentiga inspirationen saknas. Och tiden. De senaste veckorna och den kommande månaden har varit och kommer att vara helt crazy.
Men jag håller kvar bok/blogg-idén, kanske skriver lite då och då. Däremot startar jag en blogg om enbart musik istället, Spotmyfy.
Så om du har svårt att välja musik när du är inne på Spotify, välkommen! Här bjuds på poppärlor för alla tillfällen.
Och med detta inlägg får jag ju tillfälle att få med ännu en sista låt som le grand finale på Magisk Vardag. Det stod mellan denna och "Disarm", dött lopp tycker jag. Så nu får båda sola sig i glansen en stund:
fredag 13 november 2009
tisdag 6 oktober 2009
The end is the begining
Ingen mer Magisk Vardag. Den magiska vardagen fortsätter i livet men inte på bloggen. Jag kan inte motivera mig själv att skriva i den här formen längre. En snabb sammanfattning av bloggen: Uppskatta den grå vardagen.... bla bla.... skit i alla materiella ting.... bla bla.... det är kärleken som räknas.... bla bla.... tänk på dem som har det sämre.... bla bla.... gör något oväntat i livet... bla bla... följ dina drömmar... bla bla.... och missa för guds skull inte den här låten!
Det är ju förstås inte bara bla bla utan saker som jag verkligen tänker på dagligen. Men det blir lite tjatigt och präktigt efter ett tag.
Nu ska jag fullfölja en dröm. Jag ska ta kulturen till en helt ny nivå. Och det ska jag göra via en ny blogg. Tanken är att jag ska skriva en bloggbok. Det finns säkert andra som har gjort. Tanken är också att läsarna ibland ska få rösta om vad som ska hända i boken, t ex vilka val huvudpersonen ska göra i livet. Ingenting är förutbestämt. Inledningsvis vet man inte om det blir en kärleksroman, fantasysaga eller en deckare. Som att se på en TV-serie och själv få välja vad som ska hända nästa vecka.
Det kanske inte heller är så revolutionerande. Men det blir dessutom en bok med ett soundtrack via länkar till Spotify. Det kan handla om karaktärernas egna soundtrack, för att förstärka personligheten. Eller om en låt som passar till ett visst avsnitt eller en händelse i boken. Jag vet inte exakt hur det kommer att funka men det visar sig.
Ett inlägg i veckan. Sedan eventuell omröstning om ett vägval eller annat. Omröstningen stängs efter fyra dagar och sedan kommer fortsättningen en vecka efter förra inlägget.
Ok, det är möjligt att detta är ett infall med alldeles för hög ambition och dör ut efter ett kapitel. Men då har jag i alla fall försökt....
Länken till den nya bloggen kommer när jag har skrivit klart kapitel 1.
Måste avsluta Magisk Vardag med en riktigt pampig låt, "le grande finale":
Det är ju förstås inte bara bla bla utan saker som jag verkligen tänker på dagligen. Men det blir lite tjatigt och präktigt efter ett tag.
Nu ska jag fullfölja en dröm. Jag ska ta kulturen till en helt ny nivå. Och det ska jag göra via en ny blogg. Tanken är att jag ska skriva en bloggbok. Det finns säkert andra som har gjort. Tanken är också att läsarna ibland ska få rösta om vad som ska hända i boken, t ex vilka val huvudpersonen ska göra i livet. Ingenting är förutbestämt. Inledningsvis vet man inte om det blir en kärleksroman, fantasysaga eller en deckare. Som att se på en TV-serie och själv få välja vad som ska hända nästa vecka.
Det kanske inte heller är så revolutionerande. Men det blir dessutom en bok med ett soundtrack via länkar till Spotify. Det kan handla om karaktärernas egna soundtrack, för att förstärka personligheten. Eller om en låt som passar till ett visst avsnitt eller en händelse i boken. Jag vet inte exakt hur det kommer att funka men det visar sig.
Ett inlägg i veckan. Sedan eventuell omröstning om ett vägval eller annat. Omröstningen stängs efter fyra dagar och sedan kommer fortsättningen en vecka efter förra inlägget.
Ok, det är möjligt att detta är ett infall med alldeles för hög ambition och dör ut efter ett kapitel. Men då har jag i alla fall försökt....
Länken till den nya bloggen kommer när jag har skrivit klart kapitel 1.
Måste avsluta Magisk Vardag med en riktigt pampig låt, "le grande finale":
måndag 28 september 2009
tisdag 22 september 2009
Spelidé
Jag har kommit på en spelidé som Sony eller Nintendo gärna får köpa loss för några mille. Istället för Singstar - Actstar.
Det går ut på att lära sig kända repliker från filmhistorien och sedan läsa upp dem så likt originalet som möjligt. Givetvis känner spelet av flytet i rösten, tonläge och eventuella dialekter. Klockrent, eller hur?
Kanske finns det redan, jag har lite dålig koll. Annars dröjer det inte länge innan hela familjer sitter och härmar Tony Montana eller Stig Helmer på fredagskvällarna. Tacka mig i så fall!
En som skulle klassa hela världen på både Singstar och Actstar är Scarlett Johansson, som är grym både som skådis och sångerska. Hennes skiva tillsammans med New York-indiekillen Pete Yorn "Break Up" är en riktig fullträff.
Det går ut på att lära sig kända repliker från filmhistorien och sedan läsa upp dem så likt originalet som möjligt. Givetvis känner spelet av flytet i rösten, tonläge och eventuella dialekter. Klockrent, eller hur?
Kanske finns det redan, jag har lite dålig koll. Annars dröjer det inte länge innan hela familjer sitter och härmar Tony Montana eller Stig Helmer på fredagskvällarna. Tacka mig i så fall!
En som skulle klassa hela världen på både Singstar och Actstar är Scarlett Johansson, som är grym både som skådis och sångerska. Hennes skiva tillsammans med New York-indiekillen Pete Yorn "Break Up" är en riktig fullträff.
torsdag 17 september 2009
Americana
Jag bjuder er på en finfin Spotifylista med americana-musik. Jag vet inte exakt vad som innefattas i genren, men det här är min definition i alla fall. Lite ny och gammal folkmusik och lättsmält country. Kanske låter sövande men jag väljer självklart inga tråkiga låtar. Jag tror knappast att det går att skapa två timmar med vackrare melodier och ljuvligare stämsång.
En av de nyare låtarna från listan är Fleet Foxes "Mykonos" från i år:
Sedan kan jag inte låta bli att länka till en totalt bortglömd höjdarlåt som var en favorit på de goda blandbandens tid. Lite pinsam kanske men ganska omöjlig att värja sig emot. Svensktoppen nästa!
En av de nyare låtarna från listan är Fleet Foxes "Mykonos" från i år:
Sedan kan jag inte låta bli att länka till en totalt bortglömd höjdarlåt som var en favorit på de goda blandbandens tid. Lite pinsam kanske men ganska omöjlig att värja sig emot. Svensktoppen nästa!
måndag 14 september 2009
Dreamer
Det gick inte bättre att sjunga till "riktig" musik. Mia får alltid typ dubbelt så många poäng som mig. Spelar ingen roll om det är "Life on Mars", "Smells like teen spirit" eller "The greatest love of all".
Nu ska jag sluta klaga på min minimala sångtalang, gå och lägga mig och sjunga med tonsäker röst i drömmarnas värld i stället:
Nu ska jag sluta klaga på min minimala sångtalang, gå och lägga mig och sjunga med tonsäker röst i drömmarnas värld i stället:
lördag 12 september 2009
Talang
Nu har jag hittat något som jag är riktigt bra på. Femmans nya frågeprogram Nöjespokalen som gick häromdagen är helt min grej. Jag var outstanding på frågorna i programmet som berör film, musik och TV från 80- och 90-talet. Jag blev så där jobbigt besserwissrig och var tvungen att upprepa mina svar typ fem gånger bara för att försäkra mig om att Mia hörde att jag satt inne på det rätta svaret.
Och nu har vi köpt ett nytt Singstar-spel. Nu ska jag utnyttja mitt goda självförtroende och spöa Mia på låtar med Blur, Dusty Springfield och Marvin Gaye. Riktig musik alltså...
Dagens klipp är med den grymma amerikanska gruppen Wilco, som nyligen släppt en ny ganska lättsmält skiva (som också heter Wilco). En av deras starkaste låtar från tidigare är "Jesus etc":
Och nu har vi köpt ett nytt Singstar-spel. Nu ska jag utnyttja mitt goda självförtroende och spöa Mia på låtar med Blur, Dusty Springfield och Marvin Gaye. Riktig musik alltså...
Dagens klipp är med den grymma amerikanska gruppen Wilco, som nyligen släppt en ny ganska lättsmält skiva (som också heter Wilco). En av deras starkaste låtar från tidigare är "Jesus etc":
torsdag 10 september 2009
Mitt favoritdjur
Jag är väl egentligen ingen djurvän men jag har en favoritart som vinner mitt hjärta så fort jag ser den. Självklart handlar det om akvariets stora hjälte: dammsugaren eller slamkryparen.
Skönare inställning till livet får man leta efter. Alla andra fiskar blir alldeles till sig så fort man närmar sig med matburken. Ge mig! Ge mig! Jag först!
Men inte slamkryparen. Aldrig slamkryparen. Han ligger kvar på botten och tar hand om resterna och algerna. Typ "varför åka upp till ytan och bråka när jag kan äta deras bajs här nere". Dessutom städar han insidan på fönstret utan att ta betalt. Inget gnäll från slamkryparen inte. "det är ju ingen annan som städar här inne. Och genom att äta skiten slår jag två flugor i en smäll".
Slamkryparen. Min idol - tack för att du finns!
En annan idol:
Skönare inställning till livet får man leta efter. Alla andra fiskar blir alldeles till sig så fort man närmar sig med matburken. Ge mig! Ge mig! Jag först!
Men inte slamkryparen. Aldrig slamkryparen. Han ligger kvar på botten och tar hand om resterna och algerna. Typ "varför åka upp till ytan och bråka när jag kan äta deras bajs här nere". Dessutom städar han insidan på fönstret utan att ta betalt. Inget gnäll från slamkryparen inte. "det är ju ingen annan som städar här inne. Och genom att äta skiten slår jag två flugor i en smäll".
Slamkryparen. Min idol - tack för att du finns!
En annan idol:
tisdag 8 september 2009
Swedish girls
Här kommer en Spotifylänk till en lista som jag har valt att kalla Swedish girls. Inte helt oväntat innehåller den bara musik av och med svenska kvinnliga artister från 2000-talet. Så varsågoda, njut av dessa två timmar och var stolt över att ett relativt litet land spottar ur sig talanger.
Förhoppningsvis får jag också lite fler Google-sökningar på bloggen när jag har en rubrik som heter Swedish girls...
Ett smakprov från listan:
Förhoppningsvis får jag också lite fler Google-sökningar på bloggen när jag har en rubrik som heter Swedish girls...
Ett smakprov från listan:
måndag 7 september 2009
Riktigt illa
Ett tag sedan sist. Vår gamla datorn har nog gått och lagt sig för gott, men nu har vi en ny.
Igår körde vi lite Singstar med Mami och Peter (deras sista kväll i landet). Jag har inte försökt så många gånger tidigare och det blev väldigt uppenbart hur dålig jag är på att sjunga. Blev uppriktigt ganska knäckt. Ibland drömmer jag att jag kan spela gitarr och sjunga som en gud.
Det är ungefär som med idrott. Jag gillar att titta på det, men utövar det inte. Jag har också drömt att jag är grym på golf några gånger. Efter gårdagen drar jag den snabba slutsatsen att jag inte kommer att göra någon golfkarriär på äldre dar heller.
Så jag fortsätter att titta på sport (inte så ofta längre) och lyssna på musik (varje dag). Och drömma.... tänk om man hade Little Anthonys röst:
Igår körde vi lite Singstar med Mami och Peter (deras sista kväll i landet). Jag har inte försökt så många gånger tidigare och det blev väldigt uppenbart hur dålig jag är på att sjunga. Blev uppriktigt ganska knäckt. Ibland drömmer jag att jag kan spela gitarr och sjunga som en gud.
Det är ungefär som med idrott. Jag gillar att titta på det, men utövar det inte. Jag har också drömt att jag är grym på golf några gånger. Efter gårdagen drar jag den snabba slutsatsen att jag inte kommer att göra någon golfkarriär på äldre dar heller.
Så jag fortsätter att titta på sport (inte så ofta längre) och lyssna på musik (varje dag). Och drömma.... tänk om man hade Little Anthonys röst:
fredag 28 augusti 2009
Födelsedag
För några dagar sedan var det ett halvår sedan jag skrev mitt första inlägg på Magisk Vardag. Från den dagen har det gått så fort och aldrig hade jag trott att det skulle bli en av Sveriges populäraste bloggar så snabbt.
Jag ligger stadigt på runt fem unika besökare per dag, varav jag själv är en. Så alla ni som kämpar med bloggandet där ute och försöker få upp besökarantalet, ge inte upp! Jag har ju upplevt en trevande början och sedan dubbleringen från 2 till 4 per dag och att jag skulle komma upp i 5 hade jag aldrig i min vildaste fantasi drömt om.
Så tack till alla trogna fans. Ni får här en Spotify-länk till en spellista med nästan alla låtar som har funnits med på bloggen hittills. Säg till om ni inte har Spotify, jag har några inbjudningar.
Och passa på att svara på enkäten till höger... så säger vi adjö till det här fantastiska halvåret med den kanske bästa brittiska girlgroup-låten tillsammans med Spice Girls "Viva Forever". Även om det här inte är "The last goodbye" för min del:
Jag ligger stadigt på runt fem unika besökare per dag, varav jag själv är en. Så alla ni som kämpar med bloggandet där ute och försöker få upp besökarantalet, ge inte upp! Jag har ju upplevt en trevande början och sedan dubbleringen från 2 till 4 per dag och att jag skulle komma upp i 5 hade jag aldrig i min vildaste fantasi drömt om.
Så tack till alla trogna fans. Ni får här en Spotify-länk till en spellista med nästan alla låtar som har funnits med på bloggen hittills. Säg till om ni inte har Spotify, jag har några inbjudningar.
Och passa på att svara på enkäten till höger... så säger vi adjö till det här fantastiska halvåret med den kanske bästa brittiska girlgroup-låten tillsammans med Spice Girls "Viva Forever". Även om det här inte är "The last goodbye" för min del:
torsdag 27 augusti 2009
Årets låt?
Vid sidan av Pete Dohertys "Last of the english roses", som jag har hyllat tidigare, är nog det här årets låt i min värld (hittills).
Jag hade ju med Camera Obscura nyligen. Från samma skiva kommer "You told a lie". Till den finns det tyvärr ingen video men det gör inget. Jag hittar verkligen inte ord för hur fantastisk den är. Den slår sig nog in på hela 2000-talets top 10. Om vi skulle gift oss nu hade den garanterat få vara förstalåt istället för den tråkiga Wienervalsen.
Så höj volymen och njut av fyra minuter med fulländade harmonier:
Jag hade ju med Camera Obscura nyligen. Från samma skiva kommer "You told a lie". Till den finns det tyvärr ingen video men det gör inget. Jag hittar verkligen inte ord för hur fantastisk den är. Den slår sig nog in på hela 2000-talets top 10. Om vi skulle gift oss nu hade den garanterat få vara förstalåt istället för den tråkiga Wienervalsen.
Så höj volymen och njut av fyra minuter med fulländade harmonier:
tisdag 25 augusti 2009
Lässtund
Jag läser Harry Potter för Elliot varje kväll. Vi är inne på fjärde boken och jag tror att jag ser fram emot lässtunderna mer än Elliot. Ikväll blev det 1,5 timmes läsning innan Elliot påminde om att klockan började bli mycket.
Man ska inte överskatta Harry Potter, det är inga mästerverk. Som litterära verk föredrar jag nog Narniaböckerna som vi också har läst några. Och Rowling kan ju adrig mäta sig mot Tolkien.
Men spänningen i Harry Potter går inte att förneka. Elliots lycka var total (han ställde sig upp i sängen och hoppade av glädje) när man fick reda på att Harry skulle få vara med i den magiska trekampen. Och idag fick jag en klump i halsen när Ron och Harry blev vänner igen efter att ha varit osams ett tag.
I väntan på morgondagens lässtund får jag nöja mig med Pulps gamla gitarrist Richard Hawley, som har spottat ur sig ett antal skivor som soloartist. Vackert!
Man ska inte överskatta Harry Potter, det är inga mästerverk. Som litterära verk föredrar jag nog Narniaböckerna som vi också har läst några. Och Rowling kan ju adrig mäta sig mot Tolkien.
Men spänningen i Harry Potter går inte att förneka. Elliots lycka var total (han ställde sig upp i sängen och hoppade av glädje) när man fick reda på att Harry skulle få vara med i den magiska trekampen. Och idag fick jag en klump i halsen när Ron och Harry blev vänner igen efter att ha varit osams ett tag.
I väntan på morgondagens lässtund får jag nöja mig med Pulps gamla gitarrist Richard Hawley, som har spottat ur sig ett antal skivor som soloartist. Vackert!
söndag 23 augusti 2009
Magisk helg
Helgen i revy med betyg 1-5:
Lådbildslandet (5): En hundraprocentig succé. Vi höll det hemligt för barnen tills vi var i närheten. Regn på förmiddagen gjorde att vi nästan var ensamma där, trots helt ok väder.
Taxinge slott (5): Nordens största kakbuffé, grymma räkmackor, vacker omgivning och gott sällskap (Roger, Anna och Theodor). Och regnet kom när vi skulle hem.
Slumdog Millionaire (5): Lika bra som alla säger. Hemsk, underhållande, romantisk, snygg.
Skansen (4): Vi är där ganska ofta så det krävs en del för att ett besök ska sticka ut. Bra väder, lite för mycket folk, tidvis lite för gnälliga barn. Men glasblåsningen var kul, picknicken var god, bullarna från bageriet utsökta och barnen ville aldrig lämna den mysiga samekåtan med eldstad i.
Once (5): En riktig höjdarrulle. För en romantisk musikfantast var det ögon- och örongodis från start till mål. Starkaste scenen var i inspelningsstudion när de spelade låten nedan. Studiokillen trodde det bara var ett galet gäng, men man kan förstå hans belåtna leende när han inser att han just har hört ett mästerverk spelats för första gången. Nu ska jag spela sönder soundtracket!
Lådbildslandet (5): En hundraprocentig succé. Vi höll det hemligt för barnen tills vi var i närheten. Regn på förmiddagen gjorde att vi nästan var ensamma där, trots helt ok väder.
Taxinge slott (5): Nordens största kakbuffé, grymma räkmackor, vacker omgivning och gott sällskap (Roger, Anna och Theodor). Och regnet kom när vi skulle hem.
Slumdog Millionaire (5): Lika bra som alla säger. Hemsk, underhållande, romantisk, snygg.
Skansen (4): Vi är där ganska ofta så det krävs en del för att ett besök ska sticka ut. Bra väder, lite för mycket folk, tidvis lite för gnälliga barn. Men glasblåsningen var kul, picknicken var god, bullarna från bageriet utsökta och barnen ville aldrig lämna den mysiga samekåtan med eldstad i.
Once (5): En riktig höjdarrulle. För en romantisk musikfantast var det ögon- och örongodis från start till mål. Starkaste scenen var i inspelningsstudion när de spelade låten nedan. Studiokillen trodde det bara var ett galet gäng, men man kan förstå hans belåtna leende när han inser att han just har hört ett mästerverk spelats för första gången. Nu ska jag spela sönder soundtracket!
onsdag 19 augusti 2009
Trasigt
Saker som helt eller delvis är trasiga i vårt hem:
- Torktumlaren
- TV:n
- Datorn
- Lysrör i köket
- Kameran (egentligen inte trasig, men inte tillräckligt bra)
- Bilen (en lampa började lysa idag, den måste in på verkstad. Jag tror symbolen ska likna en motor men det skulle vara mer passande med en sedelbunt)
Det kan nog bli en dyr höst... Men jag har alltid drömt om att någon gång vid matbordet få lägga kommentaren: "Mia, I have to take double shifts".
Tur att Pengabrorsan alltid är tillgänglig i alla fall:
- Torktumlaren
- TV:n
- Datorn
- Lysrör i köket
- Kameran (egentligen inte trasig, men inte tillräckligt bra)
- Bilen (en lampa började lysa idag, den måste in på verkstad. Jag tror symbolen ska likna en motor men det skulle vara mer passande med en sedelbunt)
Det kan nog bli en dyr höst... Men jag har alltid drömt om att någon gång vid matbordet få lägga kommentaren: "Mia, I have to take double shifts".
Tur att Pengabrorsan alltid är tillgänglig i alla fall:
tisdag 18 augusti 2009
Omslag
När vi gifte oss för snart fyra år sedan fick vi ett presentkort på Designtorget. För det köpte vi ett CD-väggskåp i ek, där man sätter in en CD-skiva i dörren som sedan syns. Det är ganska intressant att skåpets karaktär ändrar sig så beroende på vilket omslag man väljer.
Idag målade vi om väggen som skåpet sitter mot till vitt, och då var det dags att byta skiva också. Den skulle gå i vitt, så vi velade mellan Leonard Cohens "Songs from a room", Bowies "Alladin Sane" och Beatles "Revolver". Rätt val?
Dagens visa blir en flitigt spelad låt på P3. Jennie Abrahamson har släppt sin andra skiva och singeln "Late Night Show" är helt klart medryckande:
Idag målade vi om väggen som skåpet sitter mot till vitt, och då var det dags att byta skiva också. Den skulle gå i vitt, så vi velade mellan Leonard Cohens "Songs from a room", Bowies "Alladin Sane" och Beatles "Revolver". Rätt val?
Dagens visa blir en flitigt spelad låt på P3. Jennie Abrahamson har släppt sin andra skiva och singeln "Late Night Show" är helt klart medryckande:
söndag 16 augusti 2009
Krig
Spotify är grymt på många sätt. Enkelt, snabbt och ganska brett. Men den smått fantastiska musiktjänsten har sina baksidor.
En vanlig situation hemma hos oss: jag har precis skapat en skön låtlista inför maten eller till städningen. Jag har ansträngt mig för att blanda nya outforskade artister med några gamla indiehits och Motown-spår.
Tyvärr dröjer det inte länge innan Elliot snappar upp att datorn är på och då är det hans lista som gäller. Här blandas radioplågor med EMD och Crazy Frog med Abba, Michael Jackson och Bowie. Men han kan inte lämna datorn obevakad länge, för då är pappa Popnörd framme med sitt oändliga sug efter de perfekta låtarna följda av varandra. Och så är kriget igång tills vår skitdator säger ifrån, blir överhettad och säger godnatt.
Jag ser fram emot alla battles vi kommer att ha genom åren. Jag ska snart börja med fulknep som att smyga in mina låtar i hans listor, eller kanske bara byta namn på listorna. Och Delete-knappen kan jag ju alltid "råka" komma åt när jag har markören på hans lista. Mooohahahahha (elakt skratt).
Idag blev det lite Donna Summer till middagen när jag fick bestämma. Och Barry Manilow kunde sina melodier, eller vad säger man om refrängen 1:42 in i låten:
Jämför gärna med Take That´s cover på samma låt, Robbie var väl för söt med sin pottfrilla när det begav sig?
En vanlig situation hemma hos oss: jag har precis skapat en skön låtlista inför maten eller till städningen. Jag har ansträngt mig för att blanda nya outforskade artister med några gamla indiehits och Motown-spår.
Tyvärr dröjer det inte länge innan Elliot snappar upp att datorn är på och då är det hans lista som gäller. Här blandas radioplågor med EMD och Crazy Frog med Abba, Michael Jackson och Bowie. Men han kan inte lämna datorn obevakad länge, för då är pappa Popnörd framme med sitt oändliga sug efter de perfekta låtarna följda av varandra. Och så är kriget igång tills vår skitdator säger ifrån, blir överhettad och säger godnatt.
Jag ser fram emot alla battles vi kommer att ha genom åren. Jag ska snart börja med fulknep som att smyga in mina låtar i hans listor, eller kanske bara byta namn på listorna. Och Delete-knappen kan jag ju alltid "råka" komma åt när jag har markören på hans lista. Mooohahahahha (elakt skratt).
Idag blev det lite Donna Summer till middagen när jag fick bestämma. Och Barry Manilow kunde sina melodier, eller vad säger man om refrängen 1:42 in i låten:
Jämför gärna med Take That´s cover på samma låt, Robbie var väl för söt med sin pottfrilla när det begav sig?
fredag 14 augusti 2009
U2
Jag och grannen Marko var på U23D igår. Jag var ett stort U2-fan runt Achtung Baby, men har egentligen tappat suget efter Pop-skivan. Konsertfilmen i 3D var dock riktigt bra. Herrarna kan verkligen spela, och Bono kan verkligen sjunga. 100 % pop-perfektion, 100 % hängivna fans men typ 10 pers i den stora biosalongen. Lite konstig känsla, man ville verkligen ställa sig upp och applådera mellan låtarna...
Min absoluta U2-favvo var inte med, men jag läste någonstans att de spelar den på senaste turnén. Nice!
Min absoluta U2-favvo var inte med, men jag läste någonstans att de spelar den på senaste turnén. Nice!
måndag 10 augusti 2009
Skön helg
I helgen lämnade jag min kära familj för en ren nöjeshelg i Göteborg med grabbgänget (nej, jag var inte på Madonna).
Jag är lite kritisk till uttrycket "Man behöver komma ifrån ibland". Ifrån familjen, ifrån stressen, ifrån vardagen. Självklart ligger det en sanning i det, men jag tror att det är farligt när "ibland" blir för ofta. För då kanske det handlar om att man verkligen lever för just de stunderna när man väl kommer ifrån.
Själv ser jag det mer som en bonus, och det är grymt kul när dessa tillfällen inträffar. Men jag åker inte iväg för att jag behöver komma bort från något.
Hur som helst var helgen toppen. Den innehöll allt från världens godaste lunch ute i Göteborgs skärgård (där kökschefen själv dragit upp skaldjuren på morgonen) till bad i vackra Mollösund och partajande på Avenyn-klubbarna med sina härliga uteterasser. Nu har jag fått min jetset- och partydos uppfylld för ett år framöver.
Vi åkte en hel del bil i vackra miljöer. I en fin ny Audi med en fantastisk stereo. Och självklart får ingen annan i gänget röra stereon när jag är med, de obligatoriska blandskivorna gäller. Faktum är att vi på väg till Mollösund drog upp ljudet rejält, njöt av skärgårdsomgivningen och satt helt tysta till skön musik i 45 minuter. Vid varje träff hittar vi ett "anthem" som spelas dubbelt så ofta som alla andra låtar. I år blev det passande nog en riktig dänga från Västkusten:
Jag är lite kritisk till uttrycket "Man behöver komma ifrån ibland". Ifrån familjen, ifrån stressen, ifrån vardagen. Självklart ligger det en sanning i det, men jag tror att det är farligt när "ibland" blir för ofta. För då kanske det handlar om att man verkligen lever för just de stunderna när man väl kommer ifrån.
Själv ser jag det mer som en bonus, och det är grymt kul när dessa tillfällen inträffar. Men jag åker inte iväg för att jag behöver komma bort från något.
Hur som helst var helgen toppen. Den innehöll allt från världens godaste lunch ute i Göteborgs skärgård (där kökschefen själv dragit upp skaldjuren på morgonen) till bad i vackra Mollösund och partajande på Avenyn-klubbarna med sina härliga uteterasser. Nu har jag fått min jetset- och partydos uppfylld för ett år framöver.
Vi åkte en hel del bil i vackra miljöer. I en fin ny Audi med en fantastisk stereo. Och självklart får ingen annan i gänget röra stereon när jag är med, de obligatoriska blandskivorna gäller. Faktum är att vi på väg till Mollösund drog upp ljudet rejält, njöt av skärgårdsomgivningen och satt helt tysta till skön musik i 45 minuter. Vid varje träff hittar vi ett "anthem" som spelas dubbelt så ofta som alla andra låtar. I år blev det passande nog en riktig dänga från Västkusten:
tisdag 4 augusti 2009
Smile
Känner du dig lite uppgiven när semestern är slut och hösten närmar sig? Jag har två sätt att göra göra dig "fit for fight" igen:
1. Två egenkomponerade ordvitsar:
- Tog du hushållssoporna?
- Nej, men nu kom posten! (läs: komposten=inte hushållssopor)
eller
- Varför försöker du mosa hårdosten när du kan mosa rellan (läs: mozarellan)
Eller blev du kanske bara ännu surare av denna högklassiga humor?
2. Tur att jag har ett annat sätt. Hämta den eller dem du älskar mest. Sätt er bredvid varandra och titta på den här videon tillsammans. Jag menar allvar, gör det nu! Och så tänker ni på att alla i videon hör samma sak som ni. Mår du inte bättre efter det kan jag inte göra något för dig tyvärr.
1. Två egenkomponerade ordvitsar:
- Tog du hushållssoporna?
- Nej, men nu kom posten! (läs: komposten=inte hushållssopor)
eller
- Varför försöker du mosa hårdosten när du kan mosa rellan (läs: mozarellan)
Eller blev du kanske bara ännu surare av denna högklassiga humor?
2. Tur att jag har ett annat sätt. Hämta den eller dem du älskar mest. Sätt er bredvid varandra och titta på den här videon tillsammans. Jag menar allvar, gör det nu! Och så tänker ni på att alla i videon hör samma sak som ni. Mår du inte bättre efter det kan jag inte göra något för dig tyvärr.
måndag 3 augusti 2009
Få mer gjort
Jag håller på att ändra arbetssätt på jobbet. Har läst igenom en bok om personlig planering och försöker tillämpa metoderna så gott det går. Det är det gamla vanliga: gör det nu, planera tiden, syssla med en sak i taget osv. Jag märker redan efter några dagar att jag hinner mer utan att jobba mer.
Jag tänkte börja med samma recept hemma också, så får vi se om jag lyckas. Jag ska försöka att inte skjuta på småuppgifterna, som faktist oftast går snabbt att göra bara man tar tag i det.
Ny säsong, ny Kenneth. Inte så ny musik. Men ack så bra, låt inte den sega inlednigen lura er. Det sätter igång rejält efter en minut, och då är det bara att ställa sig upp och svänga på höfterna!
Calexico spelar för övrigt på Way Out West (14-15 augusti) i Göteborg, liksom många av de bästa banden just nu. Ni som är i närheten och har det minsta intresse av musik, gå!
Jag tänkte börja med samma recept hemma också, så får vi se om jag lyckas. Jag ska försöka att inte skjuta på småuppgifterna, som faktist oftast går snabbt att göra bara man tar tag i det.
Ny säsong, ny Kenneth. Inte så ny musik. Men ack så bra, låt inte den sega inlednigen lura er. Det sätter igång rejält efter en minut, och då är det bara att ställa sig upp och svänga på höfterna!
Calexico spelar för övrigt på Way Out West (14-15 augusti) i Göteborg, liksom många av de bästa banden just nu. Ni som är i närheten och har det minsta intresse av musik, gå!
söndag 2 augusti 2009
Live the dream
Vi såg Revolutionary Road igår. Den var inte upplyftande men oerhört välspelad och tänkvärd. Den fångade problematiken med att fastna i ett mönster "right on spot". Viljan att våga bryta upp och satsa på något annat, att välja drömmen framför säkerheten. Filmens budskap var nog att ge drömmen en chans, annars går det åt helvete....
Kanske inte alltid lika illa som för Kate och Leo, men vad som nästan är lika jävligt är att leva ett långt liv och inse för sent att man borde ha prioriterat annorlunda.
Och då snackar vi inte om att leva för helgerna eller utlandssemestern två gånger om året. Day in - day out!
Svammel svammel.... nu är jag trött och vårt satans tngenbrd reagerar bara på varannan knapptrycking av ngn anledning.
Dagens skivtips är Camera Obscura´s "My Maudlin Career" från i år, här i French Navy:
Kanske inte alltid lika illa som för Kate och Leo, men vad som nästan är lika jävligt är att leva ett långt liv och inse för sent att man borde ha prioriterat annorlunda.
Och då snackar vi inte om att leva för helgerna eller utlandssemestern två gånger om året. Day in - day out!
Svammel svammel.... nu är jag trött och vårt satans tngenbrd reagerar bara på varannan knapptrycking av ngn anledning.
Dagens skivtips är Camera Obscura´s "My Maudlin Career" från i år, här i French Navy:
torsdag 30 juli 2009
Popkriget avgjort 2
Varför har man en blogg? Förutom att det är den ädlaste formen av egotripp, är det också känslan av total makt att kunna förmedla sina subjektiva åsikter utan att få mothugg.
Tyvärr finns det ju möjlighet att lägga kommentarer till mina inlägg (se föregående), och tydligen gallras dessa inte alls innan de publiceras. För jag kan tåla personliga påhopp, svordomar och könsord. Men det måste väl finnas någon automatisk funktion som cencurerar inlägg där det påskinas att Oasis skulle vara bättre än Blur??? Tydligen släpper man in/ut vilka idioter som helst på the world wide web nu för tiden.
Skämt åsido, Jocke, gå inte in i ett krig med en kinapuff när motståndaren har hela världens kärnvapenarsenal till hands. Och jag gillar faktiskt "Songbird" i sin enkelhet. Att slänga in Asquweske eller vad den nu heter (kinapuffen) mot Girls and Boys (kärnvapnet) är ju bara löjligt.
Jag inser nu att det som väcker mest känslor inom mig är 1995 års stora diskussion i musikvärlden. 1995!! Det är ju nästan 15 år sedan. Nu ska jag släppa det och uppmana er att genast införskaffa Regina Spektors senaste skiva "Far" i stället:
Tyvärr finns det ju möjlighet att lägga kommentarer till mina inlägg (se föregående), och tydligen gallras dessa inte alls innan de publiceras. För jag kan tåla personliga påhopp, svordomar och könsord. Men det måste väl finnas någon automatisk funktion som cencurerar inlägg där det påskinas att Oasis skulle vara bättre än Blur??? Tydligen släpper man in/ut vilka idioter som helst på the world wide web nu för tiden.
Skämt åsido, Jocke, gå inte in i ett krig med en kinapuff när motståndaren har hela världens kärnvapenarsenal till hands. Och jag gillar faktiskt "Songbird" i sin enkelhet. Att slänga in Asquweske eller vad den nu heter (kinapuffen) mot Girls and Boys (kärnvapnet) är ju bara löjligt.
Jag inser nu att det som väcker mest känslor inom mig är 1995 års stora diskussion i musikvärlden. 1995!! Det är ju nästan 15 år sedan. Nu ska jag släppa det och uppmana er att genast införskaffa Regina Spektors senaste skiva "Far" i stället:
onsdag 29 juli 2009
Popkriget avgjort
För en månad sedan gav Blur två bejublade comebackspelningar i Hyde Park för sammanlagt 120.000 fans. Jag hade så gärna varit på plats, men får nöja mig med Andres Lokkos recension. Han utnämner Blur retroaktivt till britpopens kungar före Oasis. Framför allt med tanke på de senaste årens utveckling. Blur lade av i rätt tid, medan Oasis forfarande släpper mediokra mangelskivor och skapar tröttsam inflation med alla festivalspelningar.
För mig har det aldrig varit något snack. Blur är och har alltid varit bättre än Oasis. Trots att de sistnämnda har spottat ut sig ett antal mästerverk såsom "Live forever" och "Masterplan", kan de aldrig mäta sig med Albarn-gängets låtskatt. Lika sant som att Beatles alltid slår Rolling Stones och att Elvis slår.... ehhh... Tommy Steele.
Nu håller jag tummarna att Blur annonserar en sista Europaturné och landar i Stockholm.
Döm själva:
För mig har det aldrig varit något snack. Blur är och har alltid varit bättre än Oasis. Trots att de sistnämnda har spottat ut sig ett antal mästerverk såsom "Live forever" och "Masterplan", kan de aldrig mäta sig med Albarn-gängets låtskatt. Lika sant som att Beatles alltid slår Rolling Stones och att Elvis slår.... ehhh... Tommy Steele.
Nu håller jag tummarna att Blur annonserar en sista Europaturné och landar i Stockholm.
Döm själva:
lördag 25 juli 2009
måndag 20 juli 2009
70´s
Gillestuga med gröna fönsterrutor. Heltäckningsmatta. Bruna soffor. Stora glasögon. Kärnkraft - nej tack.
Modemässigt var jag inne på 70-talet ett tag. Men det var ett tag sedan jag tog på mig min orangebruna skinnjacka med snibbar. Kanske dags igen? Man blir lite sugen när man letar musikaliska höjdpunkter:
1. The Beatles - Across the Universe (för övrigt mitt förstaval som begravningslåt)
2. Brothers Johnson - Strawberry letter 23
3. Kate Bush - Moving
Det blir för mycket bra musik att smälta på en gång, så jag får fullfölja listan vid ett senare tillfälle.
Modemässigt var jag inne på 70-talet ett tag. Men det var ett tag sedan jag tog på mig min orangebruna skinnjacka med snibbar. Kanske dags igen? Man blir lite sugen när man letar musikaliska höjdpunkter:
1. The Beatles - Across the Universe (för övrigt mitt förstaval som begravningslåt)
2. Brothers Johnson - Strawberry letter 23
3. Kate Bush - Moving
Det blir för mycket bra musik att smälta på en gång, så jag får fullfölja listan vid ett senare tillfälle.
fredag 17 juli 2009
80´s
Åttiotalet har varit tillbaka ett bra tag nu. Det syns på kläder, inredning, frisyrer och hörs i musiken. Det är många artister som flirtar med axelvaddarnas och de svarta skinnsoffornas årtionde för tillfället.
Det var de stora artisternas och hitarnas årtionde, ofta bra melodier men en aning överproducerat och lite för mycket inlevelse i sången. Det var innan den stora ironiexplosionen, vilket t ex innebar att Michael Bolton kunde bli en världsartist.
Jag har ju utlovat listor, så här kommer fem av mina 80-talsfavoriter:
1. The Smiths - There is a light that never goes out (oslagbar etta)
2. Housemartins - Build
3. Pet Shop Boys - West end girls
4. Cyndi Lauper - All through the night
5. Frankie Goes To Hollywood - The power of love
Det var de stora artisternas och hitarnas årtionde, ofta bra melodier men en aning överproducerat och lite för mycket inlevelse i sången. Det var innan den stora ironiexplosionen, vilket t ex innebar att Michael Bolton kunde bli en världsartist.
Jag har ju utlovat listor, så här kommer fem av mina 80-talsfavoriter:
1. The Smiths - There is a light that never goes out (oslagbar etta)
2. Housemartins - Build
3. Pet Shop Boys - West end girls
4. Cyndi Lauper - All through the night
5. Frankie Goes To Hollywood - The power of love
tisdag 14 juli 2009
Springer tillbaka
Kom nyss hem från en joggingtur. Jag kom iväg lite sent så det fick bli en sväng på gatorna i närheten. Jag sprang inte bara framåt. Jag sprang tillbaka - i tiden.
Det kan kännas lite trist ibland att vi bor ett stenkast från min egen grundskola. Har jag verkligen inte kommit längre i livet? Men samtidigt är det en skön känsla att kunna springa ut en skön sommarkväll. Förbi alla minnen som sitter där långt bak. Allt kommer tillbaka. Jag minns saker aldrig skulle ha kommit upp om jag inte passerde just den platsen.
Springer förbi skolan och minns den speciella lukten i baracken i lågstadiet. Suddgummi blandat med våta kläder och tavelkritsdamm.
Springer på gatan där jag växte upp, det gamla utbrända stora spökhuset där vi med darrande ben gick upp på vinden finns inte kvar. Istället enorma nybyggda hus med panoramafönster. Givetvis skymtar jag en platt-tv innanför varje fönster. Allsång på TV...
Springer förbi huset där jag tillbringade mina tolv första år i livet. Minns den stora gröna kakelugnen och de gamla trädkojorna uppe på berget som mina bröder hade byggt tio år tidigare.
Springer över gatan vid övergångsstället där jag stod som skolpolis en kall höstmorgon.
Springer nedför backen där man kunde komma upp i hela 60 km/h med moppen.
Springer genom parken där hela skolan alltid hängde på Valborg och skolavslutningar. Folköl, letande i mörkret efter någon flicka som inte ens visste vem man var.
Springer förbi den obemannade macken där de tuffa killarna stod och "boffade" bensin på kvällarna.
Springer hem. Tillbaka i nutid.
Visst är det kul att minnas men samtidigt är minnena kopplade till så mycket ångest, osäkerhet och inställsamhet. Men snart sluts kanske den Freudianska cirkeln och Leonard står skolpolis vid övergångsstället, Juliette blir letad efter i mörkret en skolavslutning och Elliot kanske kommer upp i max 30 km/h i nedförsbacken (förhoppningsvis). Jag är lite osäker på om jag vill att cirkeln ska slutas.
Samtidigt är det en helt annan tid nu. Våra barn får en unik uppväxt trots att ytan kanske är densamma (med undantag för några nya hus istället för det rivna spökhuset). Kanske är det inte så farligt ändå?
Och vad spelades i lurarna under denna nostalgitrip? Det hade faktiskt varit för mycket om även musiken gick i barndomens spår så det fick bli lite Larrikin Love bland annat:
Det kan kännas lite trist ibland att vi bor ett stenkast från min egen grundskola. Har jag verkligen inte kommit längre i livet? Men samtidigt är det en skön känsla att kunna springa ut en skön sommarkväll. Förbi alla minnen som sitter där långt bak. Allt kommer tillbaka. Jag minns saker aldrig skulle ha kommit upp om jag inte passerde just den platsen.
Springer förbi skolan och minns den speciella lukten i baracken i lågstadiet. Suddgummi blandat med våta kläder och tavelkritsdamm.
Springer på gatan där jag växte upp, det gamla utbrända stora spökhuset där vi med darrande ben gick upp på vinden finns inte kvar. Istället enorma nybyggda hus med panoramafönster. Givetvis skymtar jag en platt-tv innanför varje fönster. Allsång på TV...
Springer förbi huset där jag tillbringade mina tolv första år i livet. Minns den stora gröna kakelugnen och de gamla trädkojorna uppe på berget som mina bröder hade byggt tio år tidigare.
Springer över gatan vid övergångsstället där jag stod som skolpolis en kall höstmorgon.
Springer nedför backen där man kunde komma upp i hela 60 km/h med moppen.
Springer genom parken där hela skolan alltid hängde på Valborg och skolavslutningar. Folköl, letande i mörkret efter någon flicka som inte ens visste vem man var.
Springer förbi den obemannade macken där de tuffa killarna stod och "boffade" bensin på kvällarna.
Springer hem. Tillbaka i nutid.
Visst är det kul att minnas men samtidigt är minnena kopplade till så mycket ångest, osäkerhet och inställsamhet. Men snart sluts kanske den Freudianska cirkeln och Leonard står skolpolis vid övergångsstället, Juliette blir letad efter i mörkret en skolavslutning och Elliot kanske kommer upp i max 30 km/h i nedförsbacken (förhoppningsvis). Jag är lite osäker på om jag vill att cirkeln ska slutas.
Samtidigt är det en helt annan tid nu. Våra barn får en unik uppväxt trots att ytan kanske är densamma (med undantag för några nya hus istället för det rivna spökhuset). Kanske är det inte så farligt ändå?
Och vad spelades i lurarna under denna nostalgitrip? Det hade faktiskt varit för mycket om även musiken gick i barndomens spår så det fick bli lite Larrikin Love bland annat:
lördag 11 juli 2009
Det svänger
Alla som har provat vet att det i stort sett är omöjligt att äta en sockrad munk utan att slicka sig om läpparna. Det är nästan lika omöjligt att sitta still till Dion & The Belmonts tidiga 60-talsdänga "Runaround Sue". Men "ingenting är omöjligt" tänkte publiken i detta klipp och gav sig fan på att inte röra sig alls trots den medryckande musiken. Jag är imponerad:
En samling med Dions tidiga låtar är för övrigt något som kan imponera på de flesta. Så mycket mer än några enstaka doo-wop-hits. Toppklass!
En samling med Dions tidiga låtar är för övrigt något som kan imponera på de flesta. Så mycket mer än några enstaka doo-wop-hits. Toppklass!
torsdag 9 juli 2009
Doves
Dags att torka tårarna. Jag tycker absolut att man ska tänka på de som har det sämre. Samtidigt får det inte påverka ens tillvaro så mycket att man deppar ihop totalt. En deppig svensk gör ingen nytta i världen.
Idag tipsar jag om engelska bandet Doves istället, som jag har lyssnat på i flera år. Kanske är det dags för dem att nå ut till den breda massan nu? Nya singeln spelas lite på radio i alla fall och har nog hit-potential:
Lägger in sista spåret från debutskivan Lost Souls också, A House. Den är så oerhört vacker:
Idag tipsar jag om engelska bandet Doves istället, som jag har lyssnat på i flera år. Kanske är det dags för dem att nå ut till den breda massan nu? Nya singeln spelas lite på radio i alla fall och har nog hit-potential:
Lägger in sista spåret från debutskivan Lost Souls också, A House. Den är så oerhört vacker:
onsdag 8 juli 2009
Mera gråt
Jag vet inte varför jag utsätter mig för det här, nu har jag gråtit ännu mer.
Det här ska ju vara en uteslutande positiv blogg om min magiska vardag. Tyvärr är ju vardagen inte lika magisk för alla. Av någon anledning började jag söka efter klipp om fattiga barn och sedan satt jag där, med avsmak för världens orättvisa och blöta kinder. Kommentarer är verkligen överfödiga, men aldrig handlingar och insikt.
Jag ska inte tvinga på någon dessa bilder, men för er som vill av någon anledning vill förstöra veckan: http://www.youtube.com/watch?v=91EBbzyW-4Q&feature=fvw
Och jag hävdar fortfarande att höjdpunkten i We Are The World är Cyndi Laupers entré 2:58.
Det här ska ju vara en uteslutande positiv blogg om min magiska vardag. Tyvärr är ju vardagen inte lika magisk för alla. Av någon anledning började jag söka efter klipp om fattiga barn och sedan satt jag där, med avsmak för världens orättvisa och blöta kinder. Kommentarer är verkligen överfödiga, men aldrig handlingar och insikt.
Jag ska inte tvinga på någon dessa bilder, men för er som vill av någon anledning vill förstöra veckan: http://www.youtube.com/watch?v=91EBbzyW-4Q&feature=fvw
Och jag hävdar fortfarande att höjdpunkten i We Are The World är Cyndi Laupers entré 2:58.
Snyft
Ibland är det skönt att gråta också. Det var ett tag sedan jag kände riktiga tårar mot min kind, men idag droppade det ordentligt:
måndag 6 juli 2009
The shit
Ibland kan det vara så enkelt, som i lördags. Skönt väder, halvsoligt och behagliga vindpustar då och då. Glada, busiga barn. En tom lekpark inne i stan när alla stadsbarn är på landet. Vid det tillfället behövs det inget mer. Jag är helt övertygad om att om jag någon gång ligger på den så kallade "dödsbädden", är det dessa stunder jag kommer att längta tillbaka till. This is "the shit" helt enkelt.
Tricket är att uppskatta det lika mycket i nuet också. Vilket jag gör. Magisk vardag när den är som bäst.
söndag 5 juli 2009
Work it out
Jag har tränat på bra sedan nyår. Två till tre morgonar i veckan har jag suttit och svettat på en satans gymcykel och lyft lite skrot. Plus några joggingturer då och då. Senaste veckorna har jag tappat lite, och jag har verkligen ingen lust att börja om från början i höst. Så nu ska jag ta mig i kragen, ställa klockan på 05:35 och sätta mig på den satans cykeln imorgon igen.
Men vem väljer gymmusiken egentligen? För kom igen, kan man över huvud taget få någon energi av Twisted Sister, eller någon technoversion av Brian Adams "Heaven"? Musiken kan ge orken en extra sjuts, men det måste vara rätt musik. Typ:
Men vem väljer gymmusiken egentligen? För kom igen, kan man över huvud taget få någon energi av Twisted Sister, eller någon technoversion av Brian Adams "Heaven"? Musiken kan ge orken en extra sjuts, men det måste vara rätt musik. Typ:
lördag 4 juli 2009
Bohemer
Ibland, eller ganska ofta, känner vi oss som ett gäng bohemer. Vårt relativt nybyggda parhus passar inte riktigt in i den livsstilen. Men med några oklippta häckar, barn som springer runt i kallingar, dvd-filmer som är så repiga att man bara kan se halva filmen och ett par pösiga, bruna manchesterbrallor som jag ibland drar på mig lyckas vi väga upp det ganska bra ändå.
Jag har tidigare skrivit om att vi inte har en fungerande fjärrkontroll, platt-tv eller andra moderna bekvämligheter ännu. Bilden på vår tjock-tv blir mörkare och mörkare om kvällarna, något problem med bildrören antar jag. Men som tur är har vi en lösning till det. Om vi tänder en lampa bredvid soffan så blir bilden normal på sekunden igen.
Vi hade också ett batteridrivet ljudpussel som spelade en melodi varje gång man släckte eller tände en lampa i huset. Någon elektriker som kan förklara dessa fenomen?
Nåja, vi ska hålla oss kvar i forntiden tills det sista bildröret har slocknat. Men till slut måste vi nog erkänna oss besegrade....
Idag blir det ingen uppiggande låt, men den kan locka fram många sköna känslor. Prova att somna till den och jag garanterar söta drömmar.
Jag har tidigare skrivit om att vi inte har en fungerande fjärrkontroll, platt-tv eller andra moderna bekvämligheter ännu. Bilden på vår tjock-tv blir mörkare och mörkare om kvällarna, något problem med bildrören antar jag. Men som tur är har vi en lösning till det. Om vi tänder en lampa bredvid soffan så blir bilden normal på sekunden igen.
Vi hade också ett batteridrivet ljudpussel som spelade en melodi varje gång man släckte eller tände en lampa i huset. Någon elektriker som kan förklara dessa fenomen?
Nåja, vi ska hålla oss kvar i forntiden tills det sista bildröret har slocknat. Men till slut måste vi nog erkänna oss besegrade....
Idag blir det ingen uppiggande låt, men den kan locka fram många sköna känslor. Prova att somna till den och jag garanterar söta drömmar.
torsdag 2 juli 2009
Topplistor
Jag har alltid älskat topplistor. Egentligen oavsett vad det handlar om är en topplista det bästa sättet att fånga mitt intresse. För egen del har det inte blivit så många listor nedskrivna sedan min vän Jocke och jag i högstadiet ofta battlade med våra topp 5-listor gällande film, skivor, låtar osv. (Gällande låtar låg förresten alltid Billie Jean på plats 1 och Paradise City på plats 2).
Nu finns det inte längre några bra lägen att köra med listor. Det skulle vara lite konstigt om man drog upp en lapp på fikarasten med top 5: medarbetare med dålig andedräkt eller dyligt.
Men jag har ju en blogg att utnyttja till sånt nu. Har redan varit inne och snuddat på årslistor vid tidigare inlägg. Så nu blir det mer listor framöver. Börjar med en top3-lista över mina barn, d v s vem jag älskar mest resp minst.... nej, kanske inte.
Börjar istället under temat "artister som jag gärna hade kunnat få leva lite längre":
1. Dusty Springfield
2. Elliot Smith
3. Jeff Buckley
4. Marvin Gaye
5. Matthew Jay
Nu finns det inte längre några bra lägen att köra med listor. Det skulle vara lite konstigt om man drog upp en lapp på fikarasten med top 5: medarbetare med dålig andedräkt eller dyligt.
Men jag har ju en blogg att utnyttja till sånt nu. Har redan varit inne och snuddat på årslistor vid tidigare inlägg. Så nu blir det mer listor framöver. Börjar med en top3-lista över mina barn, d v s vem jag älskar mest resp minst.... nej, kanske inte.
Börjar istället under temat "artister som jag gärna hade kunnat få leva lite längre":
1. Dusty Springfield
2. Elliot Smith
3. Jeff Buckley
4. Marvin Gaye
5. Matthew Jay
tisdag 30 juni 2009
MJ - Out of my life?
Svårt att inte kommentera Michaels död, han var min stora idol från 6:an och ett antal år framöver. Jag stack ut lite från resten av killarna i klassen, i en tid då det var Europe, Bon Jovi och Iron Maiden som gällde (grupper som jag i och för sig också gillade).
Men Michael Jackson är nog den enda riktiga idolen jag har haft, med obligatoriska affischer i pojkrummet. Jag kom ihåg lyckan när jag fick ärva min bror Thomas inplastade affisch från Thrillerplattan, Michael liggande med vit kostym och en tigerunge över knät. Den passade bra till den 80-talstonade spegelväggen som jag också fick ärva av honom.
Jag kom också ihåg avundsjukan när mina två äldre bröder drog ner till Göteborg 1988 för att beskåda min stora idol på Bad-turnén. Och de sönderspelade kassettbandet med Off the Wall på ena sidan och Thriller på andra. Som triologi är de två plattorna tillsammans med Bad förstås svårslagna i pophistorien.
Man jag har spelat alla hans låtar så mycket att jag knappt reagerar när jag hör dem längre. Ungefär som de boende vid en flygplats, till slut vänjer de sig och hör inte när planen startar eller landar. Precis så är det med Michaels låtar för mig.
Jag fick i alla fall se honom live på Ullevi 1998 på History-turnén, men redan då var mycket av magin borta tyvärr, och de nyare balladerna tog för stor plats. Storslaget men inte så minnesvärt som man kunde hoppas.
Lite underligt. För någon månad sedan, redan innan hans död, tog jag fram alla hans skivor igen och har spelat en del för Elliot som också tycker att det är riktigt bra. Framför allt de tidiga Jackson 5-låtarna. Hans död blev därför en stor nyhet även för Elliot och nu ligger de ca 15 cd-skivorna med MJ och Jackson 5 uppradade i hans rum. När vi var på Liseberg i fredags fick vi också se hans stjärna på marken där flera hade lagt ut blommor och ljus. Elliot stod en bra stund och tittade, sorgligt men fint.
Diamanthanske, hatt och Moonwalk i all ära. Men det fanns en tid när det även för Michael Jackson räckte med en stickad tröja, en helt vanlig skjorta och en pall att sitta på:
Men Michael Jackson är nog den enda riktiga idolen jag har haft, med obligatoriska affischer i pojkrummet. Jag kom ihåg lyckan när jag fick ärva min bror Thomas inplastade affisch från Thrillerplattan, Michael liggande med vit kostym och en tigerunge över knät. Den passade bra till den 80-talstonade spegelväggen som jag också fick ärva av honom.
Jag kom också ihåg avundsjukan när mina två äldre bröder drog ner till Göteborg 1988 för att beskåda min stora idol på Bad-turnén. Och de sönderspelade kassettbandet med Off the Wall på ena sidan och Thriller på andra. Som triologi är de två plattorna tillsammans med Bad förstås svårslagna i pophistorien.
Man jag har spelat alla hans låtar så mycket att jag knappt reagerar när jag hör dem längre. Ungefär som de boende vid en flygplats, till slut vänjer de sig och hör inte när planen startar eller landar. Precis så är det med Michaels låtar för mig.
Jag fick i alla fall se honom live på Ullevi 1998 på History-turnén, men redan då var mycket av magin borta tyvärr, och de nyare balladerna tog för stor plats. Storslaget men inte så minnesvärt som man kunde hoppas.
Lite underligt. För någon månad sedan, redan innan hans död, tog jag fram alla hans skivor igen och har spelat en del för Elliot som också tycker att det är riktigt bra. Framför allt de tidiga Jackson 5-låtarna. Hans död blev därför en stor nyhet även för Elliot och nu ligger de ca 15 cd-skivorna med MJ och Jackson 5 uppradade i hans rum. När vi var på Liseberg i fredags fick vi också se hans stjärna på marken där flera hade lagt ut blommor och ljus. Elliot stod en bra stund och tittade, sorgligt men fint.
Diamanthanske, hatt och Moonwalk i all ära. Men det fanns en tid när det även för Michael Jackson räckte med en stickad tröja, en helt vanlig skjorta och en pall att sitta på:
onsdag 24 juni 2009
En liten roadtrip
Imorgon drar vi på en minisemester i fem dagar. Ska bli nice, men lite stressigt är det nu. Vi är så ovana resare....
Barnen ser i alla fall fram emot deras första hotellvistelse. Kan nog bli en stor besvikelse, typ "det är ju bara ett rum med tre sängar".
Det blir Göteborg, Motala och så ska vi försöka hinna med Kolmården på vägen hem. Tur att jag och Mia uppskattar barnnöjen minst lika mycket som barnen själva.
Några GBG-favoriter är passande:
Barnen ser i alla fall fram emot deras första hotellvistelse. Kan nog bli en stor besvikelse, typ "det är ju bara ett rum med tre sängar".
Det blir Göteborg, Motala och så ska vi försöka hinna med Kolmården på vägen hem. Tur att jag och Mia uppskattar barnnöjen minst lika mycket som barnen själva.
Några GBG-favoriter är passande:
söndag 21 juni 2009
Mardröm
Jag drömde om Jordens undergång inatt. Hade en del såna drömmar som liten, med glödande lava som kommer upp ur asfalten osv. Inatt var det en komplicerad historia med ett svart hål som alla skulle vallfärda till och hoppa ner i (eller sugas upp av). Vad som hände där nere var inte riktigt klart, men jag ville helst inte chansa på att det väntade ett paradis med gröna ängar och evig lycka. Man är ju alltid lite misstänksam mot växande svarta hål som vill svälja människor....
Hur det slutade? Jag vaknade nog innan jag han slukas upp av det svarta hålet. Vaknade till fågelkvitter i trygga förorten, tre snarkande barn och en sovande skönhet till fru. Kontrasten mellan mardrömmen och verklighetens sommarmorgon kunde inte bli större. Så det är bara konstatera att man redan lever i paradiset.
Att vi nu går mot mörkare tider är bara att ignorera.
Vill passa på att lyfta The Mary Onettes från Jönköping, som nu släpper sin andra skiva. Deras debut var storslagen pop som lätt skulle passa på utsålda jättearenor. Jag hoppas att de får ett genombrott nu. Här är inledningsspåret från första skivan, och ni förstår säkert vad jag snackar om.
Hur det slutade? Jag vaknade nog innan jag han slukas upp av det svarta hålet. Vaknade till fågelkvitter i trygga förorten, tre snarkande barn och en sovande skönhet till fru. Kontrasten mellan mardrömmen och verklighetens sommarmorgon kunde inte bli större. Så det är bara konstatera att man redan lever i paradiset.
Att vi nu går mot mörkare tider är bara att ignorera.
Vill passa på att lyfta The Mary Onettes från Jönköping, som nu släpper sin andra skiva. Deras debut var storslagen pop som lätt skulle passa på utsålda jättearenor. Jag hoppas att de får ett genombrott nu. Här är inledningsspåret från första skivan, och ni förstår säkert vad jag snackar om.
torsdag 18 juni 2009
Marley Jr
En av livets stora gåtor: Hur många söner har Bob Marley egentligen? En fråga som är lika omöjlig att svara på som "Hur många stjärnor finns det?".
P3:s humorprogram humorprogram Cirkus Kiev har under våren hittat några okända Marleysöner i återkommande inslag, så roligt. De ska förstås alla utnyttja efternamnet och satsa på musikkarriärer.
En av de riktiga sönerna är i alla fall Damian, och han lyckas förvalta namnet Marley väl, här tillsammans med Nas:
P3:s humorprogram humorprogram Cirkus Kiev har under våren hittat några okända Marleysöner i återkommande inslag, så roligt. De ska förstås alla utnyttja efternamnet och satsa på musikkarriärer.
En av de riktiga sönerna är i alla fall Damian, och han lyckas förvalta namnet Marley väl, här tillsammans med Nas:
onsdag 17 juni 2009
Geni
Nåja, ibland kommer det musik som nästan är större än livet självt. I dessa fall känns det som en synd att skriva ett inlägg om något annat än själva låten.
Här är ett sådant fall, Peter Dohertys debutskiva under eget namn är en samling lågmälda men mästerliga låtar. Redan 2002 när The Libertines släppte första plattan var det knock-out från start. Killen är inget annat än 100 procent popgeni! Enjoy:
Här är ett sådant fall, Peter Dohertys debutskiva under eget namn är en samling lågmälda men mästerliga låtar. Redan 2002 när The Libertines släppte första plattan var det knock-out från start. Killen är inget annat än 100 procent popgeni! Enjoy:
tisdag 16 juni 2009
See the light
Jag ser ljuset, Jonatan!
Den här våren har varit helt vansinnig med grejer att göra. Jobb, jobb och lite mera jobb. För många kvällar vid datorn. Möten, 50-60 mail om dagen och mer möten. Man känner sig lite otillräcklig ibland, får hela tiden prioritera bort de uppgifter som inte är jätteakuta.
Men min inställning är nog ändå att hellre sjukt mycket än inget alls. I dagens tider är det en drös med människor som förlorar sina jobb, som skulle ge allt för att byta plats med mig.
Mitt mål i livet är verkligen inte att jobba ihjäl mig, men det är svårt att ta sig ur när man befinner sig mitt i det. Nu ser jag i alla fall ljuset! Om två veckor är det helt plötsligt slut på möten, mailen slutar komma och man får tid att ta tag i det som har legat längre ned på to do-listan.
Nu ska jag ha mer fokus på "the real stuff", d v s familjen. Så skönt att ha ett roligt jobb, men så mycket skönare att ha en oslagbar familj. Man brukar ju säga att man inte inser hur bra man har det, men det gör jag verkligen.
Så det var dagens "Kenneth goes Runar". Dagens musikklipp är en ny favorittjej, Bat For Lashes. Lite mörkt men oerhört vackert:
Den här våren har varit helt vansinnig med grejer att göra. Jobb, jobb och lite mera jobb. För många kvällar vid datorn. Möten, 50-60 mail om dagen och mer möten. Man känner sig lite otillräcklig ibland, får hela tiden prioritera bort de uppgifter som inte är jätteakuta.
Men min inställning är nog ändå att hellre sjukt mycket än inget alls. I dagens tider är det en drös med människor som förlorar sina jobb, som skulle ge allt för att byta plats med mig.
Mitt mål i livet är verkligen inte att jobba ihjäl mig, men det är svårt att ta sig ur när man befinner sig mitt i det. Nu ser jag i alla fall ljuset! Om två veckor är det helt plötsligt slut på möten, mailen slutar komma och man får tid att ta tag i det som har legat längre ned på to do-listan.
Nu ska jag ha mer fokus på "the real stuff", d v s familjen. Så skönt att ha ett roligt jobb, men så mycket skönare att ha en oslagbar familj. Man brukar ju säga att man inte inser hur bra man har det, men det gör jag verkligen.
Så det var dagens "Kenneth goes Runar". Dagens musikklipp är en ny favorittjej, Bat For Lashes. Lite mörkt men oerhört vackert:
lördag 13 juni 2009
Here we go
Jag vill ge en stor kram och en massa cred till alla som vågar satsa på sina drömmar, gå sin egen väg och köra på den linan fullt ut. En sak som slår mig när jag befinner mig bland folkmassor och studerar blickarna på oss svenskar (typ på Trosa Marknad där vi var idag), är att det ofta ser ut som det saknas något.
Vet inte riktigt vad det är. Gnistan, glöden, den extra energin, stoltheten över att man har gjort rätt val i livet och står för det? Styrkan att ibland kunna göra det oväntade och spontana? Alldeles för många rättar in sig i ledet och följer det svenska mantrat. Det känns lite som en masspsykos ibland.
- Dricker du inte kaffe?
- Har ni inte varit Thailand ännu?
- Lyssnar du inte på Mix Megapol?
- Har ni inte barnen på dagis?
- Äter ni tacos på en måndag?
- Har ni fortfarande tjock-TV?
Svaret är nej på de fyra första (undantag: "det händer" på trean) och ja på de två sista. Vi har inte ens en fungerande fjärrkontroll, så vi måste gå fram till TV:n för att justera volymen. Lite irriterande i början, men man vänjer sig snabbt.
Vart vill jag komma? Det går så satans snabbt och ingen verkar ens tänka på det. Hur många är det som har ångest inför varje ny vecka på jobbet? Det hade jag nog också haft om jag hade stannat kvar i juridikens fyrkantiga värld (som säkert passar många andra). Nu halkade jag in på en annan väg, och det känns så jävla rätt. Men hade jag vågat inse det om det inte hade blivit så? Eller hade jag jobbat till 65 års ålder med något som bara kändes ok?
För livet ska inte bara vara ok! Ja, det är nog min slutknorr. Acceptera aldrig ett ok liv. Okej?
Samma sak med musik. Jag har svårt med det som bara är ok. Det finns så jäkla stort utbud att man inte bör slita ut sina trumhinnor på medioker musik. På den här bloggen är musiken alltid mer än ok. Försök att inte börja gråta till den här. Den som lyckas vinner ett lådvin till nästa taco-fredag.
Vet inte riktigt vad det är. Gnistan, glöden, den extra energin, stoltheten över att man har gjort rätt val i livet och står för det? Styrkan att ibland kunna göra det oväntade och spontana? Alldeles för många rättar in sig i ledet och följer det svenska mantrat. Det känns lite som en masspsykos ibland.
- Dricker du inte kaffe?
- Har ni inte varit Thailand ännu?
- Lyssnar du inte på Mix Megapol?
- Har ni inte barnen på dagis?
- Äter ni tacos på en måndag?
- Har ni fortfarande tjock-TV?
Svaret är nej på de fyra första (undantag: "det händer" på trean) och ja på de två sista. Vi har inte ens en fungerande fjärrkontroll, så vi måste gå fram till TV:n för att justera volymen. Lite irriterande i början, men man vänjer sig snabbt.
Vart vill jag komma? Det går så satans snabbt och ingen verkar ens tänka på det. Hur många är det som har ångest inför varje ny vecka på jobbet? Det hade jag nog också haft om jag hade stannat kvar i juridikens fyrkantiga värld (som säkert passar många andra). Nu halkade jag in på en annan väg, och det känns så jävla rätt. Men hade jag vågat inse det om det inte hade blivit så? Eller hade jag jobbat till 65 års ålder med något som bara kändes ok?
För livet ska inte bara vara ok! Ja, det är nog min slutknorr. Acceptera aldrig ett ok liv. Okej?
Samma sak med musik. Jag har svårt med det som bara är ok. Det finns så jäkla stort utbud att man inte bör slita ut sina trumhinnor på medioker musik. På den här bloggen är musiken alltid mer än ok. Försök att inte börja gråta till den här. Den som lyckas vinner ett lådvin till nästa taco-fredag.
Nytt stuk
"Indienostalgi är det värsta som finns" läste jag i en krönika i DN. Och eftersom min blogg till stor del har bestått av indienostalgi kanske jag ska tänka om lite, eller i alla fall tänka lite. Framöver ska jag i varje inlägg försöka tipsa om något från "det verkliga livet", kanske ifrågasätta eller bara uppmärksamma något som jag tycker att alla ska ta del av. Jag ska göra allt för att inte bli för pretto...
Detta enbart för att sätta lite press på mig själv. Det är så enkelt att bara dra till med "den här låten är bra". Men jag vill inte släppa det heller.
Varje inlägg kommer även fortsättningsvis att innehålla ett musiktips som jag också tycker alla ska ta del av. De ovärderliga låtarna eller skivorna från 60-talet och fram till nu som borde finnas i var mans eller kvinnas skivsamling (läs: på i-pod eller i Spotify-spellista). Så tyvärr kommer vi nog inte ifrån indienostalgin ändå.
Detta enbart för att sätta lite press på mig själv. Det är så enkelt att bara dra till med "den här låten är bra". Men jag vill inte släppa det heller.
Varje inlägg kommer även fortsättningsvis att innehålla ett musiktips som jag också tycker alla ska ta del av. De ovärderliga låtarna eller skivorna från 60-talet och fram till nu som borde finnas i var mans eller kvinnas skivsamling (läs: på i-pod eller i Spotify-spellista). Så tyvärr kommer vi nog inte ifrån indienostalgin ändå.
torsdag 11 juni 2009
Ingen bal på slottet
Det blir inget festivalbesök i helgen på Where The Action Is. Hinner helt enkelt inte, på lördag drar vi till Trosa marknad och hoppas på att sälja lite av Mias barnkläder. Ska bli kul det också. Vädret ser ut att bli sådär tyvärr..
Hello Saferide spelar på lördag. Hennes starkaste låt är nog:
Hello Saferide spelar på lördag. Hennes starkaste låt är nog:
onsdag 10 juni 2009
Muppar
Saknar The Muppets Show. Saknar The Animal på trummor. Det här är kul, vore roligt om årets allsång kunde balla ur på samma sätt någon gång. Då kanske till och med jag skulle sitta där med termos från kl 8 på morgonen.
Genialt att låta krokodiler sjunga refrängen i Crocodile Rock. Allt behöver inte vara så långsökt.
Genialt att låta krokodiler sjunga refrängen i Crocodile Rock. Allt behöver inte vara så långsökt.
tisdag 9 juni 2009
10 plattor
Var på studentmottagning idag och fick reda på en rolig grej om den numera obligatoriska "åka runt på flak och skrika ut sin lycka"-körningen.
Den aktuella klassen hade köpt 10 plattor öl till rundturen, inget konstigt med det. Men inte för att dricka ölen, utan för att spruta på varandra med såklart. En härlig tradition som i alla fall har tre fördelar:
1. De dricker inte upp de 10 plattorna
2. De samåker = bra för miljön
3. Visst ska väl öl vara bra för håret?
De enda 10 plattorna jag minns från mitt studentår 1996 är:
1. Fugees - The Score
2. Belle and Sebastian - Tigermilk
3. Manic Street Preachers - Everything Must Go
4. Broder Daniel - Broder Daniel
5. Ash - 1977
6. The Cardigans - First Band on the Moon
7. Kent - Verkligen
8. Lush - Lush
9. George Michael - Older
10. Sophie Zelmani - Sophie Zelmani
Och så minns jag lite till:
Den aktuella klassen hade köpt 10 plattor öl till rundturen, inget konstigt med det. Men inte för att dricka ölen, utan för att spruta på varandra med såklart. En härlig tradition som i alla fall har tre fördelar:
1. De dricker inte upp de 10 plattorna
2. De samåker = bra för miljön
3. Visst ska väl öl vara bra för håret?
De enda 10 plattorna jag minns från mitt studentår 1996 är:
1. Fugees - The Score
2. Belle and Sebastian - Tigermilk
3. Manic Street Preachers - Everything Must Go
4. Broder Daniel - Broder Daniel
5. Ash - 1977
6. The Cardigans - First Band on the Moon
7. Kent - Verkligen
8. Lush - Lush
9. George Michael - Older
10. Sophie Zelmani - Sophie Zelmani
Och så minns jag lite till:
måndag 8 juni 2009
En till...
Jag är helt slut. Har suttit med jobb till och från sedan 5.30 i morse till nu 00.51, en timmes presentation för ledningen imorgon. Men nu blir det sova!
Passar ändå på att lyssna på min "nya" Springsteenfavorit, en av de allra första låtarna. Även denna från den vansinnigt fantastiska konserten i London 1975:
Passar ändå på att lyssna på min "nya" Springsteenfavorit, en av de allra första låtarna. Även denna från den vansinnigt fantastiska konserten i London 1975:
fredag 5 juni 2009
Bossen är här - igen
Det kan väl inte ha ungått någon att Springsteen är i stan. Det tog faktiskt ett bra tag innan jag började uppskatta hans musik. Och allt genom åren är inte fantastiskt (som de flesta musikkritiker verkar tycka), men han har ju ett artilleri av starka låtar.
Hade gärna varit på Stadion nu, men jag hade 10 gånger hellre varit på Hemmersmith Odeon 1975:
Hade gärna varit på Stadion nu, men jag hade 10 gånger hellre varit på Hemmersmith Odeon 1975:
torsdag 4 juni 2009
I´m coming home
En klassisk lovesong om killen som är lite osäker på om tjejen fortfarande älskar honom när han återvänder efter några år bakom galler. Det finns alla förutsättningar för en romantisk musikvideo, när hela bussen på slutet står och hurrar för att det inte bara hänger ett gult band runt eken, utan 100!
Men detta var tyvärr innan den "riktiga" musikvideons tid, så det blir istället lite för mycket fokus på Tony Orlandos grymma mustasch. Ja, ja. En bra låt är det i alla fall.
Men detta var tyvärr innan den "riktiga" musikvideons tid, så det blir istället lite för mycket fokus på Tony Orlandos grymma mustasch. Ja, ja. En bra låt är det i alla fall.
måndag 1 juni 2009
Som tapetklister
Kan hända att jag hört denna någon gång tidigare, den är ju inte purfärsk. Men jag gjorde nästan i brallorna när den spelades på P3 idag på vägen hem. Risken med låtar som fastnar direkt är dock att man tröttnat på dem efter fem lyssningar. Så nu ska jag njuta i tre lyssningar till....
Något som också fastnar, men som jag aldrig tröttnar på är att komma hem från jobbet till tre glada barn, varav åtminstone en alltid springer emot mig och överröser mig med kramar, pussar och kärlek. "Jag har saknat dig så mycket, pappa". "Du är världens finaste pappa" osv. Tack J!
Något som också fastnar, men som jag aldrig tröttnar på är att komma hem från jobbet till tre glada barn, varav åtminstone en alltid springer emot mig och överröser mig med kramar, pussar och kärlek. "Jag har saknat dig så mycket, pappa". "Du är världens finaste pappa" osv. Tack J!
lördag 30 maj 2009
Cool at the pool
Joggade drygt 4 km idag och konsaterade att jag blev ganska trött i värmen. Sedan konstaterade jag att jag hade sprungit en tiondel av ett maraton. Helt sjukt!
Eftersom jag utgick från pappa & co, där vi spenderade eftermiddagen, kunde jag svalka mig i poolen direkt efter löprundan. Så nice. Det blev också två poolvolleymatcher mot kusinen (1-1) och jag fick tunga flashbacks från sena tonåren med poolpartyn varje sommar.
Men vilken är den skönaste poolpartylåten egentligen, undrar väl alla? Svaret är givet:
Eftersom jag utgick från pappa & co, där vi spenderade eftermiddagen, kunde jag svalka mig i poolen direkt efter löprundan. Så nice. Det blev också två poolvolleymatcher mot kusinen (1-1) och jag fick tunga flashbacks från sena tonåren med poolpartyn varje sommar.
Men vilken är den skönaste poolpartylåten egentligen, undrar väl alla? Svaret är givet:
tisdag 26 maj 2009
Kungen
Måste utse Henrik Schyffert till veckans kung. Vilken otrolig show han bjöd på i SVT:s direktsändning av The 90´s i lördags. Så imponerande att kunna fängsla alla lyssnare i nästan två timmar.
Genialt att blanda humor och ironisk nostalgi med allvar och eftertänksamhet. Förutom att showen väckte en massa tankar om ens egen uppväxt och vad som påverkar en att ta vissa vägar i livet, väcktes också ett sug efter 90-talskultur.
Mycket skit gjordes, men också en massa magisk musik, oslagbar film och tv-serier som man kunde dö för. Jag har precis börjat läsa Alex James bok "Inget annat sätt". Han var basist i Blur och skriver om indiepopens glada dagar i England. Jag njuter av varje sida, den får inte ta slut....
90-tal för mig:
Genialt att blanda humor och ironisk nostalgi med allvar och eftertänksamhet. Förutom att showen väckte en massa tankar om ens egen uppväxt och vad som påverkar en att ta vissa vägar i livet, väcktes också ett sug efter 90-talskultur.
Mycket skit gjordes, men också en massa magisk musik, oslagbar film och tv-serier som man kunde dö för. Jag har precis börjat läsa Alex James bok "Inget annat sätt". Han var basist i Blur och skriver om indiepopens glada dagar i England. Jag njuter av varje sida, den får inte ta slut....
90-tal för mig:
tisdag 19 maj 2009
12 år
Igår var det tolv år sedan Mia och jag blev ett par. Jag var 20, Mia 19. Under bar himmel på BZ (första och enda gången jag var där), på Mias studentskiva, dansade vi en tryckare som ledde till några nervösa kyssar. Nervösa från min sida i alla fall...
Kan inte fatta att det var så länge sedan, det går verkligen sjukt fort. Jobbig tanke att de närmaste tolv åren kommer att gå lika fort. Om tolv år börjar vi närma oss 45, Elliot kommer att vara 18 år, Juliette 17 och Leonard 15. Spännande men skrämmande att tänka på framtiden.
Tillbaka till 1997, året då jag gjorde lumpen. Det var den tyngsta tiden i mitt liv, jag vantrivdes så i det militära trots att jag kunde åka hem nästan varje kväll. Som tur var träffade jag Mia och självklart lättade långa kärleksbrev upp tillvaron när man under några veckor var inlåst på världens tråkigaste plats - I1 i Kungsängen.
Oundvikligt att blicka tillbaka musikaliskt också. 1997 var ett bra popår. De tio bästa albumen var (enligt mig):
10. Kent - Isola
9. Portishead - Portishead
8. Daft Punk - Daft Punk
7. Blur - Blur
6. Elliott Smith - Either/Or
5. Weeping Willows - Broken Promise Land
4. Radiohead - Ok Computer
3. The Jayhawks - Sound of Lies
2. The Verve - Urban Hymns
1. Tindersticks - Curtains
Elliott Smith insprerade för övrigt starkt till Elliots namn, tyvärr tog han sitt liv ett halvår efter att Elliot föddes. Synd!
Kan inte fatta att det var så länge sedan, det går verkligen sjukt fort. Jobbig tanke att de närmaste tolv åren kommer att gå lika fort. Om tolv år börjar vi närma oss 45, Elliot kommer att vara 18 år, Juliette 17 och Leonard 15. Spännande men skrämmande att tänka på framtiden.
Tillbaka till 1997, året då jag gjorde lumpen. Det var den tyngsta tiden i mitt liv, jag vantrivdes så i det militära trots att jag kunde åka hem nästan varje kväll. Som tur var träffade jag Mia och självklart lättade långa kärleksbrev upp tillvaron när man under några veckor var inlåst på världens tråkigaste plats - I1 i Kungsängen.
Oundvikligt att blicka tillbaka musikaliskt också. 1997 var ett bra popår. De tio bästa albumen var (enligt mig):
10. Kent - Isola
9. Portishead - Portishead
8. Daft Punk - Daft Punk
7. Blur - Blur
6. Elliott Smith - Either/Or
5. Weeping Willows - Broken Promise Land
4. Radiohead - Ok Computer
3. The Jayhawks - Sound of Lies
2. The Verve - Urban Hymns
1. Tindersticks - Curtains
Elliott Smith insprerade för övrigt starkt till Elliots namn, tyvärr tog han sitt liv ett halvår efter att Elliot föddes. Synd!
måndag 18 maj 2009
Den håller
Last Shadow Puppets album "The Age of the Understatement" har gått runt i lurarna ett tag nu och den håller. Som om Simon & Garfunkel, Verve och Bowie satte sig och knåpade ihop några låtar tillsammans.
Oerört imponerande att Alex Turner kan vara sångare i två så fina band som Arctic Monkeys och Last Shadow Puppets.
Oerört imponerande att Alex Turner kan vara sångare i två så fina band som Arctic Monkeys och Last Shadow Puppets.
lördag 9 maj 2009
GBG vs STHLM
Två fina fetivaler i storstäderna i sommar, båda med ganska imponerande startfält. Way out west i GBG och Where the action is i STHLM. En snabbmatch mellan deras stora dragplåster:
Duffy (STHLM) - Lily Allen (GBG) 0-1
Båda är bra, men jag är så svag för Lily Allens lättsmälta pop på senaste skivan för tillfället.
Neil Young (STHLM) - Glasvegas (GBG) 1-0
Lite orättvis jämförelse, men GBG hade ingen grinig gubbe att matcha med. Om man måste välja, så får man ta idolen med gitarren (som kanske inte orkar över atlanten igen) framför 2008 års hype (som säkert dyker upp fyra gånger till under 2009).
Nick Cave (STHLM) - Antony & The Johnsons (GBG) 0-1
Inget snack för min del. Har aldrig varit något Cave-fan. Men Antony Hegartys vansinnigt vackra melodier och spröda röst kan jag inte få nog av. Dessutom ska han få hjälp av Göteborgs symfoniorkester!
Pixies (STHLM) - My Bloody Valentine (GBG) 1-0
Två av 90-talets mest hyllade alternativa grupper. MBV är för mycket oljud och Pixies har gjort en av världens 10 bästa låtar: "Where is my mind".
The Pretenders (STHLM) - Arctic Monkees (GBG) 0-1
Går ju inte alls att jämföra, men Stockholm får sota för att satsa på så många gamlingar... Och jag skulle ge allt för att se Arctic Monkees framföra "Fluorescent Adolescent" live.
Moneybrother (STHLM) - Basement Jaxx (GBG) 1-0
Säkert bra ös på båda, men "riktig" gladpop går alltid före elektroniskt sväng i min värld.
Jaha, då blev det lika (3-3), så diplomatiskt. Men jag måste erkänna att vi 08:or får lyfta på hatten för Västkusten, som kan backa upp med Bon Iver, Band of Horses, Calexico och Wilco. Fyra grupper från Staterna som var och en skulle kunna förgylla en sommarkväll.
Men för egen del blir det nog ingen festival, jag får sitta och dreggla över artistlistorna och YouTube-klipp istället. Nåja, vad är väl en bal på slottet?
Duffy (STHLM) - Lily Allen (GBG) 0-1
Båda är bra, men jag är så svag för Lily Allens lättsmälta pop på senaste skivan för tillfället.
Neil Young (STHLM) - Glasvegas (GBG) 1-0
Lite orättvis jämförelse, men GBG hade ingen grinig gubbe att matcha med. Om man måste välja, så får man ta idolen med gitarren (som kanske inte orkar över atlanten igen) framför 2008 års hype (som säkert dyker upp fyra gånger till under 2009).
Nick Cave (STHLM) - Antony & The Johnsons (GBG) 0-1
Inget snack för min del. Har aldrig varit något Cave-fan. Men Antony Hegartys vansinnigt vackra melodier och spröda röst kan jag inte få nog av. Dessutom ska han få hjälp av Göteborgs symfoniorkester!
Pixies (STHLM) - My Bloody Valentine (GBG) 1-0
Två av 90-talets mest hyllade alternativa grupper. MBV är för mycket oljud och Pixies har gjort en av världens 10 bästa låtar: "Where is my mind".
The Pretenders (STHLM) - Arctic Monkees (GBG) 0-1
Går ju inte alls att jämföra, men Stockholm får sota för att satsa på så många gamlingar... Och jag skulle ge allt för att se Arctic Monkees framföra "Fluorescent Adolescent" live.
Moneybrother (STHLM) - Basement Jaxx (GBG) 1-0
Säkert bra ös på båda, men "riktig" gladpop går alltid före elektroniskt sväng i min värld.
Jaha, då blev det lika (3-3), så diplomatiskt. Men jag måste erkänna att vi 08:or får lyfta på hatten för Västkusten, som kan backa upp med Bon Iver, Band of Horses, Calexico och Wilco. Fyra grupper från Staterna som var och en skulle kunna förgylla en sommarkväll.
Men för egen del blir det nog ingen festival, jag får sitta och dreggla över artistlistorna och YouTube-klipp istället. Nåja, vad är väl en bal på slottet?
tisdag 5 maj 2009
Tre för en hundring
Jag fyndade tre skivor idag (ja, det finns fortfarande folk som köper skivor), för 100 kr. Jay-Z:s "The Dynasty", få se om den är lika bra som "The Blueprint". Ed Harcourts samling, som jag inte kunde låta bli att köpa trots att jag har de flesta låtarna. Jag gav den till Elliot, försöker smyga in lite kvalitetsmusik vid sidan av EMD....
Och Verve-sångaren Richard Ashcrofts debut som innehåller en av världens vackraste låtar ever, "Song for the lovers". Här en akustisk version:
Och Verve-sångaren Richard Ashcrofts debut som innehåller en av världens vackraste låtar ever, "Song for the lovers". Här en akustisk version:
onsdag 29 april 2009
Stöld är ok ibland
Ja, det är stöld. Nej, det är inte nytt. Visst kan man lika gärna lyssna på The Clash, Håkan Hellström eller Glasvegas. Men det ena utesluter ju inte det andra. Det finns alltid anledning att sno från den bästa musiken och göra det (nästan) lika bra.
Och Florence Valentin har gjort det igen:
Och Florence Valentin har gjort det igen:
måndag 27 april 2009
Sjukt men älskvärt
Ett klipp från en festivalkonsert med Arcade Fire för några år sedan. Här kan vi prata inlevelse!
De sprnger runt och byter instrument, slår sig själva, slår varandra, slår på hjälmar?? Och under tiden lyckas de med tunga gitarrer, dragspel och harmoniska fioler skapa ett musikaliskt mästerverk. Imponerande.
Musik ska kännas och det gör det här. Antar att man hatar eller älskar det...
De sprnger runt och byter instrument, slår sig själva, slår varandra, slår på hjälmar?? Och under tiden lyckas de med tunga gitarrer, dragspel och harmoniska fioler skapa ett musikaliskt mästerverk. Imponerande.
Musik ska kännas och det gör det här. Antar att man hatar eller älskar det...
tisdag 21 april 2009
So 90´s
När jag tittar på denna blir jag 14 år igen, kär i nya tjejer varje vecka. Tyvärr var nya tjejer inte kära i mig varje vecka...
Alla som kände mig då vet att jag inte var någon kioskvältare bland tjejerna direkt. Den där söta och snälla killen, inte nörd men absolut inte cool heller. Men ändå kompis med de flesta snygga tjejer i skolan av någon anledning. Så nära var de, men ändå så långt borta.
Ja ja, det gick ju bra ändå. Jag fick ju ändå den vackraste och bästa tjejen till slut, även om det tog lite tid...
Så till alla er "sötkillar" där ute, don´t give up!
Om musikvideon: Så bortglömd. Så bra. Tokrolig och väldigt tidstypisk. Och Tammy Wynette är ju för skön.
Alla som kände mig då vet att jag inte var någon kioskvältare bland tjejerna direkt. Den där söta och snälla killen, inte nörd men absolut inte cool heller. Men ändå kompis med de flesta snygga tjejer i skolan av någon anledning. Så nära var de, men ändå så långt borta.
Ja ja, det gick ju bra ändå. Jag fick ju ändå den vackraste och bästa tjejen till slut, även om det tog lite tid...
Så till alla er "sötkillar" där ute, don´t give up!
Om musikvideon: Så bortglömd. Så bra. Tokrolig och väldigt tidstypisk. Och Tammy Wynette är ju för skön.
söndag 19 april 2009
Schlager
Mycket schlager för tillfället, trots att den största yran är över. Låtarna dominerar de kommersiella radiostationerna och det är väl som det ska vara.
Jag har ingen svår musiksmak, jag gillar oftast bra och enkla melodier. Men det är verkligen inte många schlagerlåtar som gör avtryck. "Snälla snälla" var nog årets undantag, som om Janis Joplin och Otis Redding hade fått sätta tänderna i "Unchained melody".
Det här trodde jag aldrig att jag skulle säga/skriva, men visst var det bättre förr? 1968 års bidrag står sig i alla fall som den bästa schlagern genom tiderna:
Jag har ingen svår musiksmak, jag gillar oftast bra och enkla melodier. Men det är verkligen inte många schlagerlåtar som gör avtryck. "Snälla snälla" var nog årets undantag, som om Janis Joplin och Otis Redding hade fått sätta tänderna i "Unchained melody".
Det här trodde jag aldrig att jag skulle säga/skriva, men visst var det bättre förr? 1968 års bidrag står sig i alla fall som den bästa schlagern genom tiderna:
onsdag 15 april 2009
Oslagbart
Att bekänna otrohet på en blogg kanske inte är det smidigaste, men det tänker jag i alla fall göra nu. Jag har varit otrogen ganska länge och älskarinnan heter Frida Hyvönen. Nu har jag ju inte träffat Frida "in person" men det är ju förstås hennes grymma musik som jag älskar så mycket att det nästan kan klassas som otrohet.
Förra årets bästa skiva var utan tvekan hennes "Silence is wild", kanske 2000-talets bästa i mitt tycke. Och för en dryg månad sedan var jag på hennes oförglömliga konsert på Dramaten. Jag satt med gåshud under hela konserten, så jävla fantastiskt var det! Och den värmande känslan från den kalla kvällen i mars sitter kvar ännu.
Ni som har hört henne vet vad jag snackar om. För er som har missat henne, varsågoda:
Förra årets bästa skiva var utan tvekan hennes "Silence is wild", kanske 2000-talets bästa i mitt tycke. Och för en dryg månad sedan var jag på hennes oförglömliga konsert på Dramaten. Jag satt med gåshud under hela konserten, så jävla fantastiskt var det! Och den värmande känslan från den kalla kvällen i mars sitter kvar ännu.
Ni som har hört henne vet vad jag snackar om. För er som har missat henne, varsågoda:
måndag 13 april 2009
Energi
Ska barnen få sova i föräldrarnas sängar? Helt fritt för alla familjer att göra som de vill anser jag.
För vår del har vi egentligen inte haft något probem med att kidsen samlas i vår extra breda säng under natten. Men de har kommit över tidigare och tidigare och ibland har alla fem legat och trängts redan vid ett-tiden.
Vi har nu gett dem guldstjärnor om de sover i sina rum till morgonen och det har gett resultat. Nu dyker de upp vid 4-5 tiden och det känns betydligt bättre för alla.
Men vad gör man om de faktiskt börjar sova hela natten i sina egna sängar? Det är min stora skräck, för jag har nog skapat mig ett behov av att bli omkramad av en sexårings avslappnade armar några timmar per natt. Utan att överdriva tror jag att det ger mig extra energi för hela dagen. Så lagom är nog bäst, hoppas att de kommer över till oss i ottan länge till.
Men jag skulle klara mig utan deras groteska morgonandedräkter. Ett av livets stora mysterier: hur kan det komma sådan lukt från den lilla munnen? Borde inte naturen gjort så att det luktar nybakta bullar eller jordgubbe så att man ska älska barnen mer?
För vår del har vi egentligen inte haft något probem med att kidsen samlas i vår extra breda säng under natten. Men de har kommit över tidigare och tidigare och ibland har alla fem legat och trängts redan vid ett-tiden.
Vi har nu gett dem guldstjärnor om de sover i sina rum till morgonen och det har gett resultat. Nu dyker de upp vid 4-5 tiden och det känns betydligt bättre för alla.
Men vad gör man om de faktiskt börjar sova hela natten i sina egna sängar? Det är min stora skräck, för jag har nog skapat mig ett behov av att bli omkramad av en sexårings avslappnade armar några timmar per natt. Utan att överdriva tror jag att det ger mig extra energi för hela dagen. Så lagom är nog bäst, hoppas att de kommer över till oss i ottan länge till.
Men jag skulle klara mig utan deras groteska morgonandedräkter. Ett av livets stora mysterier: hur kan det komma sådan lukt från den lilla munnen? Borde inte naturen gjort så att det luktar nybakta bullar eller jordgubbe så att man ska älska barnen mer?
söndag 12 april 2009
The Greatest
Ja, den har några år på nacken men är fortfarande "the greatest" för mig. En sådan låt som ger mig energi gång på gång, trots att den egentligen inte är särskilt upplyftande.
Det bränns!
Ytterligare en cover som helt klart matchar originalet (med Nancy Sinatra och Lee Hazelwood) är Ville Valo och Natalia Avelons "Summer wine".
Och videon är het....
Och videon är het....
Vårkänslor - lyssna och gråt!
Att göra en lyckad cover är inte det lättaste. Ett fantastiskt exempel på hur bra det kan bli är Montt Mardiés svenska version av Beyoncés "Halo".
Och klippet med tonåringarna som är så kära att det gör ont är riktigt passande.
Och klippet med tonåringarna som är så kära att det gör ont är riktigt passande.
måndag 23 februari 2009
The big bang
Jag känner lite press. Måste skriva något roligt, något tänkvärt, en riktig pangstart så att folk inte kan låta bli att gå in och titta. Här kommer alltså inledningen, "the big bang", som får alla att tappa andan, släppa allt, säga upp sig från sina jobb och bara rusa till närmsta dator för att följa min blogg dagligen:
Angående Big Bang, Elliot som snart är sex år funderar väldigt mycket på jordens existens och rymden för tillfället. Alltid lika roligt att försöka svara på hur nära vi är nästa istid eller om hur många miljoner år planeten slukas upp av solen.... Det är så mycket lättare att svara på varför Han Solo blev nedfryst av Jabba the Hut eller hur gammal Yoda är. Så Elliot, håll dig till fiction om du vill ha ordentliga svar!
En annan Big Bang skedde i Flottbros branta pulkabacke i lördags. Klart att kidsen ska åka pulka, tänker jag och sätter Juliette (4) och Lenoard (2,5) framför mig och drar iväg. Det går lite för snabbt det här, hann jag tänka innan jag satte ned fötterna för att bromsa lite. Något som resulterade i en enorm snöyra upp i deras små ansikten. Strax därefter lyckades vi krascha rejält och hamna på mage och ansikte allihop. Allt inför en stor publik eftersom backen var så smal att man bara åkte en i taget och det var kö upp till toppen. Det följdes förstås av gråt och "jag vill hem, pappa", och lite blickar från omgivningen som sa typ "vad f-n tänte han på?".....
Ja, ja. Kanske inte den mest fantastiska pemiär-bloggen som gjorts men en av en väldigt explosiv inledning om jag får säga mitt!
See you soon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
