Doves

Dags att torka tårarna. Jag tycker absolut att man ska tänka på de som har det sämre. Samtidigt får det inte påverka ens tillvaro så mycket att man deppar ihop totalt. En deppig svensk gör ingen nytta i världen.

Idag tipsar jag om engelska bandet Doves istället, som jag har lyssnat på i flera år. Kanske är det dags för dem att nå ut till den breda massan nu? Nya singeln spelas lite på radio i alla fall och har nog hit-potential:



Lägger in sista spåret från debutskivan Lost Souls också, A House. Den är så oerhört vacker:

Mera gråt

Jag vet inte varför jag utsätter mig för det här, nu har jag gråtit ännu mer.

Det här ska ju vara en uteslutande positiv blogg om min magiska vardag. Tyvärr är ju vardagen inte lika magisk för alla. Av någon anledning började jag söka efter klipp om fattiga barn och sedan satt jag där, med avsmak för världens orättvisa och blöta kinder. Kommentarer är verkligen överfödiga, men aldrig handlingar och insikt.

Jag ska inte tvinga på någon dessa bilder, men för er som vill av någon anledning vill förstöra veckan: http://www.youtube.com/watch?v=91EBbzyW-4Q&feature=fvw

Och jag hävdar fortfarande att höjdpunkten i We Are The World är Cyndi Laupers entré 2:58.

Snyft

Ibland är det skönt att gråta också. Det var ett tag sedan jag kände riktiga tårar mot min kind, men idag droppade det ordentligt:

The shit

Ibland kan det vara så enkelt, som i lördags. Skönt väder, halvsoligt och behagliga vindpustar då och då. Glada, busiga barn. En tom lekpark inne i stan när alla stadsbarn är på landet. Vid det tillfället behövs det inget mer. Jag är helt övertygad om att om jag någon gång ligger på den så kallade "dödsbädden", är det dessa stunder jag kommer att längta tillbaka till. This is "the shit" helt enkelt.



Tricket är att uppskatta det lika mycket i nuet också. Vilket jag gör. Magisk vardag när den är som bäst.

Work it out

Jag har tränat på bra sedan nyår. Två till tre morgonar i veckan har jag suttit och svettat på en satans gymcykel och lyft lite skrot. Plus några joggingturer då och då. Senaste veckorna har jag tappat lite, och jag har verkligen ingen lust att börja om från början i höst. Så nu ska jag ta mig i kragen, ställa klockan på 05:35 och sätta mig på den satans cykeln imorgon igen.

Men vem väljer gymmusiken egentligen? För kom igen, kan man över huvud taget få någon energi av Twisted Sister, eller någon technoversion av Brian Adams "Heaven"? Musiken kan ge orken en extra sjuts, men det måste vara rätt musik. Typ:

Bohemer

Ibland, eller ganska ofta, känner vi oss som ett gäng bohemer. Vårt relativt nybyggda parhus passar inte riktigt in i den livsstilen. Men med några oklippta häckar, barn som springer runt i kallingar, dvd-filmer som är så repiga att man bara kan se halva filmen och ett par pösiga, bruna manchesterbrallor som jag ibland drar på mig lyckas vi väga upp det ganska bra ändå.

Jag har tidigare skrivit om att vi inte har en fungerande fjärrkontroll, platt-tv eller andra moderna bekvämligheter ännu. Bilden på vår tjock-tv blir mörkare och mörkare om kvällarna, något problem med bildrören antar jag. Men som tur är har vi en lösning till det. Om vi tänder en lampa bredvid soffan så blir bilden normal på sekunden igen.

Vi hade också ett batteridrivet ljudpussel som spelade en melodi varje gång man släckte eller tände en lampa i huset. Någon elektriker som kan förklara dessa fenomen?

Nåja, vi ska hålla oss kvar i forntiden tills det sista bildröret har slocknat. Men till slut måste vi nog erkänna oss besegrade....

Idag blir det ingen uppiggande låt, men den kan locka fram många sköna känslor. Prova att somna till den och jag garanterar söta drömmar.

Topplistor

Jag har alltid älskat topplistor. Egentligen oavsett vad det handlar om är en topplista det bästa sättet att fånga mitt intresse. För egen del har det inte blivit så många listor nedskrivna sedan min vän Jocke och jag i högstadiet ofta battlade med våra topp 5-listor gällande film, skivor, låtar osv. (Gällande låtar låg förresten alltid Billie Jean på plats 1 och Paradise City på plats 2).

Nu finns det inte längre några bra lägen att köra med listor. Det skulle vara lite konstigt om man drog upp en lapp på fikarasten med top 5: medarbetare med dålig andedräkt eller dyligt.

Men jag har ju en blogg att utnyttja till sånt nu. Har redan varit inne och snuddat på årslistor vid tidigare inlägg. Så nu blir det mer listor framöver. Börjar med en top3-lista över mina barn, d v s vem jag älskar mest resp minst.... nej, kanske inte.

Börjar istället under temat "artister som jag gärna hade kunnat få leva lite längre":

1. Dusty Springfield

2. Elliot Smith
3. Jeff Buckley
4. Marvin Gaye
5. Matthew Jay