fredag 28 augusti 2009

Födelsedag

För några dagar sedan var det ett halvår sedan jag skrev mitt första inlägg på Magisk Vardag. Från den dagen har det gått så fort och aldrig hade jag trott att det skulle bli en av Sveriges populäraste bloggar så snabbt.

Jag ligger stadigt på runt fem unika besökare per dag, varav jag själv är en. Så alla ni som kämpar med bloggandet där ute och försöker få upp besökarantalet, ge inte upp! Jag har ju upplevt en trevande början och sedan dubbleringen från 2 till 4 per dag och att jag skulle komma upp i 5 hade jag aldrig i min vildaste fantasi drömt om.

Så tack till alla trogna fans. Ni får här en Spotify-länk till en spellista med nästan alla låtar som har funnits med på bloggen hittills. Säg till om ni inte har Spotify, jag har några inbjudningar.

Och passa på att svara på enkäten till höger... så säger vi adjö till det här fantastiska halvåret med den kanske bästa brittiska girlgroup-låten tillsammans med Spice Girls "Viva Forever". Även om det här inte är "The last goodbye" för min del:

torsdag 27 augusti 2009

Årets låt?

Vid sidan av Pete Dohertys "Last of the english roses", som jag har hyllat tidigare, är nog det här årets låt i min värld (hittills).

Jag hade ju med Camera Obscura nyligen. Från samma skiva kommer "You told a lie". Till den finns det tyvärr ingen video men det gör inget. Jag hittar verkligen inte ord för hur fantastisk den är. Den slår sig nog in på hela 2000-talets top 10. Om vi skulle gift oss nu hade den garanterat få vara förstalåt istället för den tråkiga Wienervalsen.

Så höj volymen och njut av fyra minuter med fulländade harmonier:

tisdag 25 augusti 2009

Lässtund

Jag läser Harry Potter för Elliot varje kväll. Vi är inne på fjärde boken och jag tror att jag ser fram emot lässtunderna mer än Elliot. Ikväll blev det 1,5 timmes läsning innan Elliot påminde om att klockan började bli mycket.

Man ska inte överskatta Harry Potter, det är inga mästerverk. Som litterära verk föredrar jag nog Narniaböckerna som vi också har läst några. Och Rowling kan ju adrig mäta sig mot Tolkien.

Men spänningen i Harry Potter går inte att förneka. Elliots lycka var total (han ställde sig upp i sängen och hoppade av glädje) när man fick reda på att Harry skulle få vara med i den magiska trekampen. Och idag fick jag en klump i halsen när Ron och Harry blev vänner igen efter att ha varit osams ett tag.

I väntan på morgondagens lässtund får jag nöja mig med Pulps gamla gitarrist Richard Hawley, som har spottat ur sig ett antal skivor som soloartist. Vackert!

söndag 23 augusti 2009

Magisk helg

Helgen i revy med betyg 1-5:

Lådbildslandet (5): En hundraprocentig succé. Vi höll det hemligt för barnen tills vi var i närheten. Regn på förmiddagen gjorde att vi nästan var ensamma där, trots helt ok väder.

Taxinge slott (5): Nordens största kakbuffé, grymma räkmackor, vacker omgivning och gott sällskap (Roger, Anna och Theodor). Och regnet kom när vi skulle hem.

Slumdog Millionaire (5): Lika bra som alla säger. Hemsk, underhållande, romantisk, snygg.

Skansen (4): Vi är där ganska ofta så det krävs en del för att ett besök ska sticka ut. Bra väder, lite för mycket folk, tidvis lite för gnälliga barn. Men glasblåsningen var kul, picknicken var god, bullarna från bageriet utsökta och barnen ville aldrig lämna den mysiga samekåtan med eldstad i.

Once (5): En riktig höjdarrulle. För en romantisk musikfantast var det ögon- och örongodis från start till mål. Starkaste scenen var i inspelningsstudion när de spelade låten nedan. Studiokillen trodde det bara var ett galet gäng, men man kan förstå hans belåtna leende när han inser att han just har hört ett mästerverk spelats för första gången. Nu ska jag spela sönder soundtracket!

onsdag 19 augusti 2009

Trasigt

Saker som helt eller delvis är trasiga i vårt hem:

- Torktumlaren
- TV:n
- Datorn
- Lysrör i köket
- Kameran (egentligen inte trasig, men inte tillräckligt bra)
- Bilen (en lampa började lysa idag, den måste in på verkstad. Jag tror symbolen ska likna en motor men det skulle vara mer passande med en sedelbunt)

Det kan nog bli en dyr höst... Men jag har alltid drömt om att någon gång vid matbordet få lägga kommentaren: "Mia, I have to take double shifts".

Tur att Pengabrorsan alltid är tillgänglig i alla fall:

tisdag 18 augusti 2009

Omslag

När vi gifte oss för snart fyra år sedan fick vi ett presentkort på Designtorget. För det köpte vi ett CD-väggskåp i ek, där man sätter in en CD-skiva i dörren som sedan syns. Det är ganska intressant att skåpets karaktär ändrar sig så beroende på vilket omslag man väljer.

Idag målade vi om väggen som skåpet sitter mot till vitt, och då var det dags att byta skiva också. Den skulle gå i vitt, så vi velade mellan Leonard Cohens "Songs from a room", Bowies "Alladin Sane" och Beatles "Revolver". Rätt val?



Dagens visa blir en flitigt spelad låt på P3. Jennie Abrahamson har släppt sin andra skiva och singeln "Late Night Show" är helt klart medryckande:

söndag 16 augusti 2009

Krig

Spotify är grymt på många sätt. Enkelt, snabbt och ganska brett. Men den smått fantastiska musiktjänsten har sina baksidor.

En vanlig situation hemma hos oss: jag har precis skapat en skön låtlista inför maten eller till städningen. Jag har ansträngt mig för att blanda nya outforskade artister med några gamla indiehits och Motown-spår.

Tyvärr dröjer det inte länge innan Elliot snappar upp att datorn är på och då är det hans lista som gäller. Här blandas radioplågor med EMD och Crazy Frog med Abba, Michael Jackson och Bowie. Men han kan inte lämna datorn obevakad länge, för då är pappa Popnörd framme med sitt oändliga sug efter de perfekta låtarna följda av varandra. Och så är kriget igång tills vår skitdator säger ifrån, blir överhettad och säger godnatt.

Jag ser fram emot alla battles vi kommer att ha genom åren. Jag ska snart börja med fulknep som att smyga in mina låtar i hans listor, eller kanske bara byta namn på listorna. Och Delete-knappen kan jag ju alltid "råka" komma åt när jag har markören på hans lista. Mooohahahahha (elakt skratt).

Idag blev det lite Donna Summer till middagen när jag fick bestämma. Och Barry Manilow kunde sina melodier, eller vad säger man om refrängen 1:42 in i låten:



Jämför gärna med Take That´s cover på samma låt, Robbie var väl för söt med sin pottfrilla när det begav sig?