Lässtund

Jag läser Harry Potter för Elliot varje kväll. Vi är inne på fjärde boken och jag tror att jag ser fram emot lässtunderna mer än Elliot. Ikväll blev det 1,5 timmes läsning innan Elliot påminde om att klockan började bli mycket.

Man ska inte överskatta Harry Potter, det är inga mästerverk. Som litterära verk föredrar jag nog Narniaböckerna som vi också har läst några. Och Rowling kan ju adrig mäta sig mot Tolkien.

Men spänningen i Harry Potter går inte att förneka. Elliots lycka var total (han ställde sig upp i sängen och hoppade av glädje) när man fick reda på att Harry skulle få vara med i den magiska trekampen. Och idag fick jag en klump i halsen när Ron och Harry blev vänner igen efter att ha varit osams ett tag.

I väntan på morgondagens lässtund får jag nöja mig med Pulps gamla gitarrist Richard Hawley, som har spottat ur sig ett antal skivor som soloartist. Vackert!