Springer tillbaka

Kom nyss hem från en joggingtur. Jag kom iväg lite sent så det fick bli en sväng på gatorna i närheten. Jag sprang inte bara framåt. Jag sprang tillbaka - i tiden.

Det kan kännas lite trist ibland att vi bor ett stenkast från min egen grundskola. Har jag verkligen inte kommit längre i livet? Men samtidigt är det en skön känsla att kunna springa ut en skön sommarkväll. Förbi alla minnen som sitter där långt bak. Allt kommer tillbaka. Jag minns saker aldrig skulle ha kommit upp om jag inte passerde just den platsen.

Springer förbi skolan och minns den speciella lukten i baracken i lågstadiet. Suddgummi blandat med våta kläder och tavelkritsdamm.

Springer på gatan där jag växte upp, det gamla utbrända stora spökhuset där vi med darrande ben gick upp på vinden finns inte kvar. Istället enorma nybyggda hus med panoramafönster. Givetvis skymtar jag en platt-tv innanför varje fönster. Allsång på TV...

Springer förbi huset där jag tillbringade mina tolv första år i livet. Minns den stora gröna kakelugnen och de gamla trädkojorna uppe på berget som mina bröder hade byggt tio år tidigare.

Springer över gatan vid övergångsstället där jag stod som skolpolis en kall höstmorgon.

Springer nedför backen där man kunde komma upp i hela 60 km/h med moppen.

Springer genom parken där hela skolan alltid hängde på Valborg och skolavslutningar. Folköl, letande i mörkret efter någon flicka som inte ens visste vem man var.

Springer förbi den obemannade macken där de tuffa killarna stod och "boffade" bensin på kvällarna.

Springer hem. Tillbaka i nutid.

Visst är det kul att minnas men samtidigt är minnena kopplade till så mycket ångest, osäkerhet och inställsamhet. Men snart sluts kanske den Freudianska cirkeln och Leonard står skolpolis vid övergångsstället, Juliette blir letad efter i mörkret en skolavslutning och Elliot kanske kommer upp i max 30 km/h i nedförsbacken (förhoppningsvis). Jag är lite osäker på om jag vill att cirkeln ska slutas.

Samtidigt är det en helt annan tid nu. Våra barn får en unik uppväxt trots att ytan kanske är densamma (med undantag för några nya hus istället för det rivna spökhuset). Kanske är det inte så farligt ändå?

Och vad spelades i lurarna under denna nostalgitrip? Det hade faktiskt varit för mycket om även musiken gick i barndomens spår så det fick bli lite Larrikin Love bland annat: